FORUM 
» Senaste inläggen
» Översikt

» Föreningsfrågor (84)
» Kustobsar (80)
» Svalan (76)
» Lokaler (179)
» Utrustning (64)
» Atlasinventeringen (38)
» Fågelskydd (55)
» Torslandaviken (25)
» Rapportering/RRK (49)
» Fältbestämning (188)
» Observationer (291)
» Foto (47)
» Kustfoto (51)
» Upplevelser i fält (78)
» Köp & Sälj (273)
» Samåkning (32)
» Övrigt (630)

     LOGGA IN 
För att göra inlägg i forumet måste du logga in. Eftersom forumet drivs i samarbete med Kustobsar, är det Kustobsars användaruppgifter som gäller.
ANVÄNDARNAMN

LÖSENORD

» Ny användare
     Övrigt 


Direkt till
senaste svaret


Visa fler trådar
under Övrigt


Till
översikten
RIP Skändlaflöjten

Johan Svedholm     



Det var med stor sorg jag häromdagen noterade att den så kallade Skändlaflöjtens dagar verkar vara räknade. Redan då jag klev ur bilen vid Skogomevägens parkeringsficka kunde jag förnimma en efemär men ändå kusligt påtaglig känsla. Det var... en avsaknad. Någonting felades i omgivningen. Det är svårt att sätta fingret på en undflyende känsla av saknad, men efter en stund kom jag underfund med vad det var. Tystnaden. Trots en svag vind hördes... ingenting. Vi som frekventerar Hökällaområdet regelbundet har genom åren vant oss vid det ofta stillsamma, ibland mer hysteriska, ljudet från den anordning vi har kommit att kalla Skändlaflöjten. Ursprungligen avsedd att vara en markeringsstolpe för närliggande ledningar har detta grovhuggna stålinstrument utvecklats till att ge Hökällabesöket en inramning av musikalisk briljans. Som en rostfri Ornette Coleman har Skändlaflöjten serverat oss ett vitt spektrum mellan melodikänsla och atonalism, tvära kast mellan minimalistisk, torr elegans à la La Monte Young till bindgalen friformsspräck likt en rabiessmittad Peter Brötzmann. Man hade aldrig tråkigt i Skändlaflöjtens sällskap. Musique Concrète i ordens rätta bemärkelse.

Hur fick Skändlaflöjten sitt namn? Vi går tillbaka till tiden då seklet var ungt. Föreställ er en solig men blåsig dag längs Skogomevägen. En av Göteborgs ornitologiska giganter lystrar till, tar av sig sina glasögon och biter i de kraftiga skalmarna. ”Hmmm, nämen, minsann, det låter ju som om det står någon borta i Skändla och spelar flöjt. Pass på, här kommer en grågås!” Ett begrepp var fött. Och därefter har den aldrig kallats annat än Skändlaflöjten.

Nu ligger den, nesligt nedtrampad i leran, bredvid sin forna plats. Uppdragen med rötterna i samband med någon form av markbearbetning. Det skär i hjärtat att se denna en gång så stolta och ståndaktiga pjäs ligga som en slagen och nedbruten spillra. Man kan såklart hysa en fåfäng förhoppning at den åter sätts upp, men då måste den ju placeras i exakt rätt vinkel för att ånyo kunna frambringa sina sällsamma toner i vinden. Nej, det är nog troligare att den kommer ersättas av något modernt och strömlinjeformat, inkapabelt till musikaliska yttringar.

Detta skall inte ses så mycket som en epitaf utan som en hyllning och ett TACK, tack för all glädje du skänkt oss genom åren, älskade Skändlaflöjt.


2011-03-18 00:14:49


Ola Bäckman     



Så vackert! En liten tår faller på min kind. För övrigt ser jag vissa likheter mellan just Peter Brötzmann och en flyende grågås.

2011-03-18 09:29:44


Pär Lydmark     



Jag sällar mig till skaran och ansluter i hyllningståget. Låt oss sy upp kaftaner med Skändlaflöjtemblem och i procession vandra från den lilla parkeringsfickan där allt började och bort till slagfältet där den gått sitt öde till mötes. Spelandes flöjt naturligtvis. På fågelskådningens dag i maj kanske?

2011-03-18 21:14:40

 
Anders Kronhamn     



I sanning en sorgens dag. Tack, kära Skändlaflöjt för allt du gett oss genom åren! Hökälla kommer aldrig mer bli detsamma.

2011-03-19 18:26:19



Svara på
detta inlägg