EXKURSIONER & RESOR 
Här hittar du rapporter från GOFs exkursioner och resor.
Senaste reserapporterna
Hallandskusten 10/11 2018
2018-11-12
Öland 18–21/10 2018
2018-11-12
Skåne/Falsterbo 24–26/8 2018
2018-08-30
Store mosse 4–6/5 2018
2018-06-28
Skåne 25–28/5 2018
2018-06-05
» Rapportarkiv
     2012-10-04 
Foto: Hans Emilsson
Jämtland - Lappland 24/6 - 1/7 2012

Söndag 24 juni
Klockan var exakt 16:50 när nattåget mot Östersund tuffade ut från Centralen; det var bland annat fyllt med 23 glada GOFare som hade norrländska fjällfåglar i blick. Vi skulle ha varit 24, men vår ledare hade hastigt fått förhinder, så vi fick åka utan honom. Men likt en bra sås, tänkte vi, reder vi oss själva. Vårt största problem var att hitta vilka lokaler som skulle ge mest att besöka, men åtminstone vad gällde Jämtlandsdelen av vår resa hade vi fått några tips från en lokal skådare, så vi var vid gott mod. Efter att ha avnjutit (kanske ett inte helt relevant ord) en microvärmd varmrätt från tågets bistro med dryck därtill, var vi snart mogna för att koja. Efter lite trixande hade vi till sist fällt ut våra sovbritsar och kunde lägga oss till ro. Men så mycket ro blev det inte, för tåget slängde och krängde och det var svårt att somna in. Några lyckades dock med detta. Ljudbevis fanns det gott om …

Måndag 25 juni
Vi skulle vara framme i Östersund redan kl 06.00 på morgonen, så många alarm var riggade. Ett efter ett gick de igång, men de flesta var nog redan vakna innan trudelutterna började spela. Tågets bistro var inte öppen, så vi hade tagit med oss frukost, och skulle äta den vid första skådarstoppet. Alla kom av tåget ordentligt, sedan gällde det att hämta bussarna. Tre stycken skulle vi ha, och när nycklarna hade hämtats i Pressbyrån packade vi in oss och åkte iväg mot vårt första stopp – Ändsjön på Frösön.

Efter litet letande (vägbeskrivningen som vi hade hittat på Internet var inte helt perfekt) hittade vi sjön – även om vi inte hittade det bästa tornet. Det var restriktioner på hur många personer som fick vara uppe samtidigt i tornet (tre), så vi fick ha skiftgång. De nere på marken passade på att äta sin frukost, under ivrigt viftande – mygg fanns det gott om! Eftersom detta var vår första exkursionsdag fick vi många nya arter för resan. Bland dem kan nämnas svarthakedopping, salskrake och den allestädes närvarande rödvingetrasten.

När myggorna och vi var mätta åkte vi vidare. Vårt mål var Lavsjön på Rödö, som ligger norr om Frösön, men vägbeskrivningen dit var ännu sämre, så den sjön hittade vi inte alls. Därefter gav vi oss av mot Åre för att bunkra skaffning. Orten Handöl, där vi skulle bo, har ingen restaurang eller liknande, så de närmaste två middagarna tänkte vi laga själva. Några visste att det fanns ett antal dammar i Ånn, där man ibland kan hitta smalnäbbad simsnäppa, så vi parkerade och vandrade iväg till dessa dammar. Tyvärr ville ingen smalnäbbad visa sig. På vägen fick vi ändå en bonus: resans första, men långt ifrån sista, kläkande bergfink. (Även om en del fick det till grönfink …)

Väl framme i Handöl fick vi, efter telefonsamtal till ägaren, och därefter letande efter en viktig nyckel, flytta in i våra hem för de nästa två dagarna. Precis vid stugbyn finns ett fågeltorn med utsikt över sjön Ånn och omgivande strandängar. Detta torn besökte vi nästan omgående. Vi gick också över till grannen, Ånns fågelstation, men det var ingen där förutom två skällande hundar. En av deltagarna visste ett bra ställe för järpe, så då vandrade vi iväg dit i stället, trots att timmen inte var optimal. Vi såg ingen järpe, men det var en mycket trevlig skogspromenad. Sedan var det dags för middagsmatlagning, ätande av densamma och artgenomgång. Sedan väntade slafen. Eller fågeltornet för dem som fortfarande hade lite ork kvar.


Lavskrika. Foto: Hans Emilsson

Tisdag 26 juni
Tisdagsmorgonen var vikt för lite seriös järpletning, men ingen järpe var samarbetsvillig, så där fick vi tji. Ett av våra alternativ för resten av dagen var en vandring till fjället Lillhammaren, och efter frukost i stugorna styrde vi kosan dit. Det var bra markerade leder så vi hittade rätt utan några problem, även om en del bangade ur vid en bro som såg något ranglig ut. På vägen träffade vi på en av Norrlands charmigaste fågelarter, en familj av lavskrikor. På tidigare resor hade vi upptäckt att korv var något som skrikorna gillade, men trots att vi monterade ett flertal lockande korvbitar på buskar och snår i närområdet höll de sig lite på sin kant, men verkade vara lika intresserade av oss som vi av dem. Så vi hade en god halvtimme att studera dem ordentligt.


Foto: Gunilla Jarfelt

Väl framme vid fjället försökte vi ta oss upp till toppen, men timmen var vid det här laget sen och vi blev tvungna att vända tillbaka. Vi hann dock med att se några ringtrastar och ljungpipare på fjället. Botanikerna bland oss hade också högtidsstunder med gullspira, dvärgtätört och andra rara växter. På väg tillbaka träffade vi på en flock med Rapphönor. Ja, inte fåglar, utan fågelskådarkvinnor från nätverket Rapphönorna. De hade också träffat på ”vår” familj med lavskrikor, och var rätt nöjda med det. Tillbaka vid parkeringsplatsen fick vi veta att en av deltagarna, som vänt om vid den rangliga bron, haft turen att se en lappmes. Det visade sig bli den enda lappmesen under resan.

Efter middag och artgenomgång var det dags för en av resans höjdpunkter: dubbelbeckasinspel. Vi hade blivit rekommenderade lokalen Högåsen, för där skulle finnas 30 spelande hanar, och vi blev verkligen inte besvikna. Vilket skådespel! Och inte blev det sämre av att ett flertal ljungpipare och en renhjord också var på plats.

Onsdag 27 juni
På onsdagsmorgonen var det dags att dra vidare mot Klimpfjäll. Innan vi lämnade området gjorde vi ett besök vid Tännforsen, ett mycket imponerande vattenfall. Det finns en promenadväg runt i området, och där fick vi kompletterat våra reslistor med lite skogsfåglar, som svartmes och kungsfågel. Vissa passade också på att köpa rödingstutar, som är en sorts tunnbrödsmackor, som skulle utgöra dagens lunch. På kartan hade vi sett ut en fin sjö, som vi trodde dels skulle ge oss några nya reskryss (som till exempel dvärgmås), dels vara ett mysigt lunchställe. Efter en evighetslång väg – som det kändes – nådde vi fram till Ottsjön. Där blåste det ”småspik” och temperaturen var verkligen inte hög. De tappraste gick ändå ner till sjön, andra tyckte att det gick precis lika bra att äta sin lunch vid bussarna. Förmodligen klokt, för där var i alla fall någorlunda lä. Dock fick uthålligheten sin belöning, för över sjön flög verkligen ett par dvärgmåsar!

Mätta och belåtna packade vi sedan in oss för att via Vilhelmina ta oss till nästa tillfälliga boställe, stugor tillhörande hotell Klimpfjäll. På väg mot Vilhelmina körde vi några mil genom Ångermanland, och landskapskryssarna fick något hoppfullt i ögonen, men det visade sig att Ångermanland var mer eller mindre fågeltomt – från vår buss såg vi sammanlagt fyra (4!) fåglar, av totalt tre arter.

På vägen mot Klimpfjäll stannade vi till vid Malgomajviken, för där fanns minsann också dvärgmås och denna gång fick alla se. Vi stannade också en liten stund vid Trappstegsforsen i Saxnäs, där vi vattenfallskryssare fick en ny snygg fors till vår lista. Vi anlände inte till hotellet förrän efter kl 20, men lyckligtvis väntade där en förbeställd middag: viltskavsgryta. Därefter tog vi våra nya hem i besittning, de flesta med sjöutsikt. Praktiskt med skådning från altanen innan läggdags. Kvällen ackompanjerades, som vanligt, av den vemodiga sången från rödvingetrast. De piggaste av oss avslutade dagen med en sväng upp till affärn i Klimpfjäll, där det också finns ett dubbelbeckasinspel. De blev inte besvikna.

Torsdag 28 juni
Några veckor innan vår resa hade länsstyrelserna i Jämtland och Västerbotten gjort ett tillfälligt naturreservat av hela Stekenjokkområdet, och infört tillträdesförbud, förutom utmed vägen genom området, Vildmarksvägen. Äggtjuvar hade härjat i området tidigare år, och man hade fått indikationer på att fler var på väg, även i år. Tillträdesförbudet gjorde oss dock inte så mycket, för våren var mycket sen och det låg så mycket snö uppe på fjället så det ändå inte gick att ta sig ut i terrängen. Även ”reservfjället” Marsfjället hade för mycket snö, för att det skulle gå att vandra upp där, så då blev det till att använda plan C. Sålunda äntrade vi bussarna på torsdagsmorgonen för att ägna dagen åt bilskådning, med åtskilliga stopp här och där.

Vårt första stopp för dagen var vid ett renslakteri, och där fick vi till vår stora glädje se en kungsörn, den första av många skulle det visa sig. Vi skymtade också några snösparvar uppe på fjället. Nästa stopp gav oss ringtrast på fjällsluttningen och sjungande blåhake i videsnåren. Därefter fick vi inte lämna det omedelbara vägområdet. Döm om vår förvåning när vi vid ett stopp i närheten av den nedlagda gruvan fick se en man som vandrade omkring långt ute i det förbjudna området. Till råga på allt uppförde han sig misstänkt, böjde sig ner och stoppade sedan något i sin ryggsäck. Uppmaning fanns att rapportera alla misstänkta rörelser i området, så vi larmade både polisen och länsstyrelserna. Det stod inte länge på förrän vi fick besök av länsstyrelsen i Jämtland. Lite senare dök även länsstyrelsen i Västerbotten upp och en stund senare kom en polis från Vilhelmina. Det visade sig dock att vår ”skurk” hade varit ute i helt legala ärenden – han tog nämligen vattenprover i området, och bodde själv nere i Klimpfjäll. Bra dock att intresset från myndigheterna var så stort att man gjorde dessa utryckningar och följde upp tipset från oss. Och så bra att det inte var en äggsamlare!

Vid vårt nästa stopp fick vi verkligen en örnuppvisning. Vi stannade till när vi såg en kungsörn. Sedan såg vi en till. Och en till. Och ytterligare två. Därefter såg vi också ett par havsörnar och säkert ett tjugotal korpar. Det visade sig att det låg ett slaget byte uppe på fjällsidan som lockade alla dessa örnar. Vilket skådespel! Det var bara att njuta. Och inte blev det sämre att vi också fick se fjällabb, blåhake och lappsparv vid detta stopp.

Vi fortsatte sedan genom Stekenjokkområdet, och kom återigen in i Jämtland. Reslistan kunde kompletteras med en bergandshona i Hamptjärnen och vid en felkörning på väg mot Ankarede belönades vi med gökar i mängd. (Nästan oräkneliga, enligt mig.) Väl framme i Ankarede kunde vi glädjas åt drillsnäppa, grå flugsnappare och domherre. Och glass. På väg tillbaka hade vi turen att få se spelande mosnäppa som flög fram och tillbaka efter och över vägen, och dessutom ytterligare en sjungande lappsparv.

Redan på morgonen när vi körde genom Stekenjokk hade vi sett en sjö som såg lovande ut, och på tillbakavägen svängde vi in vid den. Och äntligen! Där nere såg vi ett flertal smalnäbbade simsnäppor, som tillsammans med några alfåglar fyllde på vår artlista. Efter middagen vandrade de som ännu inte sett sig mätta på dubbelbeckasinspel iväg till affärn även denna kväll.


Foto: Gunilla Jarfelt

Fredag 29 juni
Denna dag hade vi vikt för lite skogsskådning. Vi åkte iväg österut, mot Blaikliden. Skogspromenaden var trevlig – fast myggig – men gav inga nya arter. På tillbakavägen stannade vi vid Fatmomakke, en gammal samisk kyrkstad, alltså ett ställe där samerna under två kyrkhelger per år kunde uträtta sina kyrkliga förrättningar, som vigslar, barndop och begravningar. Fatmomakke ligger vid foten av Marsfjället, och är faktiskt fortfarande i bruk. Den första kyrkan byggdes redan på 1700-talet och kring den byggde samerna sina kåtor, som de bodde i under tiden de var där. Förutom prästen kom också landsfiskalen, lappfogden och doktorn till Fatmomakke under kyrkhelgerna. Vid Gagnesjömyran i Fatmomakke kunde många lägga strömstare till sina reskryss.

Även denna afton besökte några tappra dubbelbeckasinspelet bakom affärn.

Lördag 30 juni
Vi skulle lämna våra stugor i Klimpfjäll på lördagen och morgonen gick därför i städningens tecken. Somliga ville försöka se fjällripa och dalripa, arter vi hittills inte lyckats se, och därför rullade bussarna iväg i tidigaste gryningen upp mot fjället – ett projekt som helt och hållet lyckades. Några av oss, som inte tyckte det var värt omaket att gå upp så tidigt, fick ändå vår beskärda del. Båda riporna kunde plockas in när vi rullade iväg mot Östersund, och valde att ta vägen över Stekenjokk. Även kungsörn och havsörn kunde vi njuta av ännu en gång, liksom lappsparv och några tranor.

Resan mot Östersund var förhållandevis händelsefattig. Vi stannade till vid ett brant berg som lovande nog hette Fågelberget, och hoppades på någon lite ovanligare falk, som jaktfalk eller pilgrimsfalk, men vi fick nöja oss med tornfalk. Nästan framme i Östersund försökte vi med hjälp av ytterligare en vägbeskrivning från internet leta oss fram till Tysjöarna, men det gick sådär. Visserligen hittade vi till området, men inte till den del med fågeltorn, som vi hade tänkt. Dock fick vi en fin promenad med många rara orkidéer att titta på. På fågelfronten intet nytt.

Väl framme vid vandrarhemmet Rallaren kunde vi dock äntligen lägga gråtrut och pilfink till vår reslista.

Söndag 1 juli
Hemresan från Östersund var lång och rätt fågelfri. Vi startade från Östersund vid 7-tiden och rullade in på Centralen strax efter kl 17, nöjda och glada med vår vecka i Jämtland och södra Lappland. Totalt fick vi 126 arter på resan och sammanlagt blev det 52 livskryss bland deltagarna.

» En komplett artlista
Text: Gunilla Jarfelt
     SKICKA IN RAPPORTER 
Har du varit med på en exkursion eller resa och vill skriva en rapport. Kontakta Rolf Skoog,