EXKURSIONER & RESOR 
Här hittar du rapporter från GOFs exkursioner och resor.
Senaste reserapporterna
Store mosse 4–6/5 2018
2018-06-28
Skåne 25–28/5 2018
2018-06-05
Lärjeåns dalgång 13/5 2018
2018-06-03
Hornborgasjön 7/4 2018
2018-04-13
Vänersnäs 4/5 2017
2017-05-07
» Rapportarkiv
     2013-02-22 
Foto: Stig Fredriksson
Skåne 8–10/2 2013

Det finns resor och det finns resor – och sedan finns det GOF-resor – gång på gång besannas detta, men sällan så eftertryckligt som på årets första Skåneresa! En glad busschaufför som klarar alla svängar, Berndt Lindberg, bekant för alla som varit med på våra halvlånga resor. Dessutom en inpiskad guide, Lennart Falk, momentant uppdaterad och han vet exakt vart vi ska ta vägen för att få se fåglar i denna fågelfattiga årstid. Detta var nionde vinterturen till Skåne för Lennart, han kunde tänka sig ytterligare ett år, ett jubileumsår. Dock en vecka senare för att kanske fånga in vårens första värme och fåglar. Berndt berättade sedan att han förlängt sitt trafikkort och alla i bussen drog en belåten suck. Nog om detta vältrimmade radarpar.

Det blev den vanliga rundan, med vissa av situationen påkallade variationer. Det var som det skulle, många av de 18 deltagarna hade varit med på tidigare resor och visste vad som gällde. Problemfri bussresa fredag kväll till Skåne-Tranås prisbelönta vandrarhem, baslägret för dessa resor. Morgonen därpå upp i ottan, iväg kl 07.00 medan vinterdagen grydde, tunt snötäcke, några minusgrader, varmare inne i bussen även om dess värmesystem visade sig lite gåtfullt. Trettiotalet havsörnar vid Tosteberga bodar, en räv som raskade över isen och mer än hundratalet salskrakar trängdes i vakarna – när såg man senast detta? Vi letade och fann en bergandhona även om vi visste att vi skulle se betydligt flera senare. Gäss fanns lite varstans på åkrarna, mest sädgäss, en ovanlig syn för oss västsvenskar nu för tiden. I flockarna fanns också bläsgäss, svåra men ändå fullt möjliga att skilja från alla de sädgäss som hade snö på näbben. Vid Trolle Ljungby fanns några spetsbergsgäss, med lite rosa ben, lite ljusare beige dräkt och lite kortare skär näbb i viss belysning. Vi gav oss inte förrän vi hade hittat dem, bland hundratals andra gäss, vilket kanske vi hade gjort om vi varit ute på egen hand ...

Vidare ner efter kusten där Friseboda havsbad bjöd på tofsmes, svarthakedoppingar och sjöorrar. Ett färskt larm om alförrädare vid Örnehusen söder om Simrishamn fick oss att åka ytterligare sex mil, men det var ju i stort sett på hemväg till Skånes Tranås. Och där låg den; en gammal hane, vacker som få, dök med lagom mellanrum. När den kom upp ur vattnet gjorde den ett skutt över vattenytan, som skjuten ur en kanon. En skärsnäppa höll till på en sten vid stranden och en flock med bergänder låg ett stycke ut. Belåtna fortsatte vi till vandrarhemmet där viltkryddad fläskfile alternativt lax med örtsås dukades upp. Reseguiden Lennart blev denna gång inte utmanad på traditionellt alfapet, varianterna på webben ersätter alltmer dessa analoga spel.

Söndagen inleddes med småfågelstudier på Hammars backar där åkrar lämnats oskördade för vinterfåglars välbefinnande. En hundraflock av kornsparv med inslag av gulsparvar, pilfinkar och en och annan sävsparv försåg sig. Vårfåglar som stare, sånglärka och bofink förnöjde oss och i ett träd i närheten vilade fler skogsduvor än vi normalt ser hemma, minst 60 ex. I Kåseberga hamn fanns gräsänder, sångsvanar och lite ejdrar, därefter blev det Fyledalen med ovanligt lite fågel, några glador men också ett par betande vildsvin. Lunch intogs i gråvädret och färden ställdes sedan mot Vombsjön. Vid utloppet fanns en kungsfiskare inne i buskarna, en stor flock vitkindade gäss hade inte brytt sig om att flyga ända till Holland och några vita storkar flög över. Vid fågeltornet vid Vombs ängar kunde vi detaljstudera vinterhämplingar på nära håll, en fjällvråk satte sig i en grantopp och bakom den upptäcktes en långvingad uggla sväva runt högt upp med 4 korpar. Efter diskussion om det var jord- eller hornuggla lämnade vi frågan obesvarad, moderna tubkikare är oerhört kompetenta men avståndet var stort. Vi fick nu veta att hornugglor setts i buskage i vägkanten nära Vombsjöns utlopp där vi sett kungsfiskare; återvände alltså men ugglorna hade flytt fältet. Därför blev det istället Flyinge kungsgård med gödselstack och mängder av trutar, däribland en nylarmad ung vitvingad trut, en 2K-fågel (född i fjol). På isen stod hela tiden en ansenlig flock av friflygande vita storkar i väntan på våren.

Dagen led mot sitt slut och vad vore en bättre final än den hökuggla som höll till vid Skryllegården utanför Lund? När vi kom dit var det egentligen bara att följa den jämna strömmen av betraktare, ugglan var redan en kändis. Den satt i en björk och när fotograferna funderade på hur de skulle få bäst vinkel chockade ugglan oss. Den lyfte och flög över till en tanig björk alldeles framför oss. Sedan gjorde den en attack mot något på marken, det enda problemet var väl att det hade börjat skymma. De flesta nöjde sig med att njuta av anblicken utan att ta kort. Si, det var en värdig avslutning på en exemplarisk GOF-exkursion. Antalet arter beräknades till totalt 75, men vilka arter! Vissa av dem ser jag inte ens varje år.
Text: Stig Fredriksson
     SKICKA IN RAPPORTER 
Har du varit med på en exkursion eller resa och vill skriva en rapport. Kontakta Rolf Skoog,