EXKURSIONER & RESOR 
Här hittar du rapporter från GOFs exkursioner och resor.
Senaste reserapporterna
Hallandskusten 10/11 2018
2018-11-12
Öland 18–21/10 2018
2018-11-12
Skåne/Falsterbo 24–26/8 2018
2018-08-30
Store mosse 4–6/5 2018
2018-06-28
Skåne 25–28/5 2018
2018-06-05
» Rapportarkiv
     2013-04-09 
Foto: Stig Fredriksson
Sandsjöbacka 28/3 2013

En härlig morgon med sol och ovanligt lugnt ; solen värmer och nattens minusgrader stiger så sakteliga över nollstrecket. Efter samåkning från MIO Möbelhus i Västra Frölunda sammanstrålar vi på parkeringen vid Långås vid 10-tiden. Vi blir totalt 33 personer idag inklusive mig som ledde vandringen. Redan när vi håller på att lasta ur bilarna hör vi ett underligt och för mig nytt ljud uppe i topparna av några täta granar. Det spekuleras vilt vad det kan vara och det är ingen som riktigt får syn på fågeln. För min del låter det som någon typ av kråkfågel och mitt tips är nötskrika, som kan undslippa sig många olika läten. Ingen i gruppen verkar protestera mot min bestämning, som ändå får räknas som obestämd. Efter en inledande samling tar vi stigen genom den glesa skogen av ek, hassel och gråal mot drumlinens nedre del (svansen). Några uppfattar där större hackspettens kickande och en bofink låter undslippa sig en försynt drill. Några ringduvor är också uppe och flyger. Annars är det nötväckorna som väcker mest uppmärksamhet och talgoxe och blåmes som dominerar. När vi kommer till det öppna landskapet ”sjunger” grönfinkar från några entoppar. Några korpar har flyguppvisning i den högre skolan, där de från ganska hög höjd fäller in vingarna och bara faller. Ett par ormvråkar är också uppe och prövar vingarna. Väl uppe på drumlinens högsta topp efter den nordvästra stigen åker fikat fram och solen värmer riktigt gott. Härifrån skulle vi egentligen höra flera sjungande trädlärkor, men den sena kalla våren har gjort att de ännu inte anlänt. Jag går lite mot söder och upptäcker en varfågel sydväst om den brantaste delen. Jag hojtar till dem som fikar, men fikat verkar intressantare än varfågeln så vi blir bara några stycken som hinner se den innan den på ett mystiskt sätt bara försvinner. Några uppger att de hade en varfågel på samma ställe även föregående år, så det tycks vara ett bra vinterrevir. Några sånglärkor sträcker över mot norr, så våren är kanske ändå på väg! Plötsligt hör vi en trana kraxa till med sitt vittljudande flyktläte och vi är några som hinner se den innan den svänger ner och landar på Maderna. Efter en liten utflykt ner i skogen på nordvästsidan, där tystnaden från fågelljud är bedövande, går vi upp på drumlinens högsta topp och alla får se tranan som spatserar omkring på isen därnere. Efter en stund tar den ensamma tranan till vingarna och drar mot norr. Nere på Maderna låg också ett par sångsvanar och inväntade våren. Utan några ytterligare upphetsande fågelupptäckter återvänder vi till bilarna. Totalt noterades endast 15 olika arter under denna ”Tysta vår”-vandring.
Text: Berndt Lindberg
     SKICKA IN RAPPORTER 
Har du varit med på en exkursion eller resa och vill skriva en rapport. Kontakta Rolf Skoog,