EXKURSIONER & RESOR 
Här hittar du rapporter från GOFs exkursioner och resor.
Senaste reserapporterna
Hallandskusten 10/11 2018
2018-11-12
Öland 18–21/10 2018
2018-11-12
Skåne/Falsterbo 24–26/8 2018
2018-08-30
Store mosse 4–6/5 2018
2018-06-28
Skåne 25–28/5 2018
2018-06-05
» Rapportarkiv
     2014-03-17 
Foto: Anders Framme
Skåne/Österlen 14 – 16/2 2014

Vet ni vad en klassisk fågellokal är? Det vet numera gruppen som deltog i GOF:s resa till Österlen den 14 till 16 februari, för exkursionsledaren Lennart Falk upplyste oss. Så här ligger det till: en klassisk fågellokal är en plats där någon, någon gång, såg fåglar som gjorde intryck. Därefter har de aldrig återfunnits på samma ställe. Det klassiska ligger i det förflutna …
Den mest klassiska fågellokalen på just denna resa var i så fall Silvåkratornet vid Krankesjön. Därifrån hade många i gruppen fina minnen från tidigare resor, men nu var där nästan helt tomt på fågel. Ja, en koltrast sågs och en möjlig, men inte helt bestämd, varfågel. En säkert bestämd såg vi däremot vid Karups ängar.
Fast får jag komma dragande med ordboken och föreslå att själva exkursionen var klassisk? Så här står det nämligen under uppslagsordet: ”som har erkänt bestående kulturellt värde” och det kan väl gälla en exkursion som i år firar tioårsjubileum, tycker jag. (En exkursion där många av de 20 deltagarna dessutom varit med de flesta gångerna.) Antal arter och individer som sågs denna gång visar dessutom att resan höll klassisk hög standard (lite statistik från Lennarts anteckningar nedan).
Det började på ett sätt som ställde krav på deltagarna. Det är inte så väldigt lockande att lämna ett av världens mysigaste vandrarhem, Skåne Tranås, i tidiga gryningen när den bjuder på starkt regn i hög fart på tvären. Det var så vi såg de första lokalerna, Tosteberga, Landön och Friseboda på den skånska ostkusten. Blåsten hade vi med oss under båda dagarna, men regnet avtog rätt snabbt och vid varje stopp under denna och nästa dag var det som om våren växte, både framför våra ögon och inom oss.
Vid Tosteberga bodar var det färre havsörnar än vanligt, sa veteranerna – ”bara” sju stycken, men därtill salskrake och smådopping bland de höga dyningarna.
Trolle Ljungby bjöd på bläsgäss, Landön på bergand, Åhus hamn på stenknäck, skäggdopping, bergand och brunand och 1000 vigg. En vacker blå kärrhökshane sågs när vi lämnade Åhus.
Och vid Åhus kärr mötte vi våren på riktigt, med minst tusen sädgäss, bland dem spetsbergsgås, 30 tofsvipor och så sånglärkan som både hördes och sågs. Att det är något visst med årets första sånglärka, det märktes tydligt, för de i gruppen som först bara hört den fick ingen ro förrän de också sett den.
Tallskogen intill Friseboda strand gav lite lä, till och med nere vid stranden där vi såg alfågel och svarthakedopping. Och i själva skogsdungen fanns en flock på tio stycken större korsnäbb – livskryss för några i gruppen!
Söndagsmorgonen lovade vår redan vid sju-tiden och denna dag blev det ännu tätare rop ”glada!” och ”ormvråk!” till Bosse Engelbrektsson som var rovfågelsräknenisse under resan.
Det var hög och klar luft (i hastig rörelse = rejäl blåst) på kullarna vid Hammar som vi begav oss till tidigt på förmiddagen och visst fick vi se dem, kornsparvarna, som finns där och bara där. Vi räknade till hundratalet och de både sågs och hördes sjunga tydligt.
Mitt favoritställe under resan var nog ändå Fyledalen mitt på dagen. Där blommade hasseln, där tittade solen fram, där såg vi kungsörnsfamiljen med först årsungen och därefter föräldrarna i luften, med eller utan pinne i näbben till bobygget. Och där var det ingen brist på sånglärkor! Några av oss tog en härlig promenad till bussen som stannat längre fram och fick se och höra sång av svartmes, trädkrypare och entita.
Storkar i luften vid Karups ängar, kungsfiskare vid Vombsjöns utlopp, 22 storkar vid Flyinge kungsgård kunde läggas till listan under eftermiddagen.
Och vid Vombs ängar sprang en flock på dussintalet vildsvin fram och tillbaka. Långt borta, men tillräckligt nära för att vi skulle förstå vilka otroligt respektingivande bestar de är. (En hane kan bli en meter hög och nästan dubbelt så lång.)
Och lite statistik då till sist: ja, denna otroligt trevliga och lyckade resa, smidigt rattad av Berndt Lindberg och guidad av Lennart Falk, gav sammanlagt 79 arter (ett ganska typiskt antal, säger Lennart). Rekordet ligger på 93. Som mest har man sett 11 rovfågelsarter på samma resa, vi såg 7. De två vanligaste har alla år varit röd glada och ormvråk som har toppat listan vardera fem år. Det sammanlagda antalet under de tio åren är 849 rödglada, 845 stycken ormvråk – tala om jämn kamp. I år vann rödgladan med 112 över 45. För övrigt tio havsörnar, fyra kungsörnar, två tornfalkar, två sparvhökar och en blå kärrhök.
Och har jag nu glömt något riktigt viktigt får det skrivas på födelsedagsyrans konto, för på lördagen den 15 februari fyllde jag 65 år och alla vet väl att det kan bli tillfällig minnesförlust av alla de små champagneslattar som lätt rinner ner i det egna glaset när man fyller på 20 glas till sina fågelskådarvänner. Tack för att ni firade med mig, tack för gott sällskap i bussen och vid middagsbordet, och på återseende!
Text: Anna Lena Ringarp
     SKICKA IN RAPPORTER 
Har du varit med på en exkursion eller resa och vill skriva en rapport. Kontakta Rolf Skoog,