EXKURSIONER & RESOR 
Här hittar du rapporter från GOFs exkursioner och resor.
Senaste reserapporterna
Vinterrundan 6/1 2019
2019-01-10
Vinga 18/11 2018
2018-12-11
Hallandskusten 10/11 2018
2018-11-12
Öland 18–21/10 2018
2018-11-12
Skåne/Falsterbo 24–26/8 2018
2018-08-30
» Rapportarkiv
     2014-10-28 
Foto: Hans Emilsson
Skanör-Falsterbo 29–31/8 2014

Våtmarker i söder

De flesta av GOF-sällskapets 19 medlemmar hade nog gjort åtskilliga besök på vädersajterna inför Skåneresan, för helgen lovade ömsom solsken, ömsom dygnsregn. Hur blev det då? Jo, växlande, och lite dramatiskt, faktiskt.
Vi fick en fin dag på lördagen. Den började på Nabben, som vanligt, och som vanligt blev vi inte besvikna efter promenaden längs golfbanan. Det var inte så många där när vi kom, de flesta var kanske inriktade på Bird Show-helgen en vecka senare. Änder i bassängen, lärkfalk i skyn, tuvsnäppa för några lyckostar i gänget (blev visst något livskryss där). Enstaka sparvhökar började komma så småningom, några ormvråkar och bivråkar också.
Efter nabben gick vi till strandkanten strax norr därom, intill sälskyddsområdet, och fick se sandlöpare och många bruna kärrhökar i skyn. Vår exkursionsledare Leif Jonasson talade mycket om ålder, färger och flygsätt och jag kände hur min egen kompetens tog några myrsteg framåt – den där härliga känslan av att inom sig vara nästan säker på artningen av en rova långt bort och sen få den bekräftad av kunnigare exkursionskamrater. Kul är det!
Det behöver väl inte nämnas att de flesta av oss fikade vid fyren efteråt? Vid promenaden längs fyrträdgården flög något hastigt, mycket hastigt över våra huvuden och försvann in dungen. – Nötkråka, sa Leif. – Hmm, muttrade några skeptiker, det får väl vara måtta på vad erfarenhet och jizz kan komma fram till. Men inom kort såg vi den i en trädtopp riktigt fint och länge och Hans fick en fin bild av den.
Jag är ju inte ensam om att förknippa Falsterbo med timmar på Ljungen, sittande eller i ryggläge, allt medan skruvarna av ormvråk, bivråk, sparvhök, och kanske en och annan glada, fylls på bortifrån skogen och sveper över våra huvuden. Detta var inte en sådan dag. Men på parkeringen vid norra ändan kom några fina bivråksskruvar och en röd glada.
Skanörs gamla sopstation var nästa plats, och där svek oss inte den svarthakade buskskvättan. Törnskata fick vi också se där.
Vid Gröna lund, den relativt nyanlagda våtmarken, fick vi en fin stund med vadare, bland andra svartsnäppa och grönbena. Flera gråhakedoppingar låg också där och födosökte.
Vi fortsatte till Inre Foteviken och ”Gröna jaktstugan” för att se om vi kunde hitta nilgåsen som rapporterats. (En markägare som vi helst glömmer påminde oss om att inte alla gillar fåglar och fågelskådare). Ett gäng skådare från Stockholm pekade ut var den synts tvärs över viken. – Fast den vänder ryggen till hela tiden och syns inte så tydligt, sa de. Desto roligare för oss som fick njuta av en riktig entertainer till nilgås, kaxigt jagande grågässen i sin omgivning fram och tillbaka. Den ensamma och ilskna nilgåsen inspirerade också till en samtalstråd som följde oss hela helgen: vilka arter ”räknas”, vilka ska vi ta på ”allvar”? Ja, att vår i de flesta andra sammanhang så inkluderande och tolerante exkursionsledare Leif inte riktigt tar nilgåsen på allvar, den saken blev klar. Men för vilka i Sverige introducerade arter drar man gränsen? Hur lång tid ska gå innan en art accepteras (jag tror fasanen kom på tal här)? Och är det självklart att en fågel som förts hit av starka och ovanliga vindar har större hemortsrätt än en som åkt snålskjuts? Den diskussionen kan ju bli hur lång och intressant som helst.
Lärkfalk fick vi se på flera håll när vi kryssade oss fram i södra Skåne – Bisbjerg, Näsbyholmssjön, förbi plats 106; lärkfalk, flera glador och så turkduva i Vellinge.
Under eftermiddagen fick vi påminnelse om ett helt annat perspektiv på fågelliv och natur – vi såg och hörde ett stort jaktsällskap från flera håll. Vi förargades vid tanken att de antagligen jagade bort fåglar vi velat se, men ändå mer av att de sköt fåglar. Duvor och änder verkar ha varit vad de var ute efter.
När Berndt ringde runt i campingstugorna vid sextiden nästa morgon för att meddela senarelagd start blev nog ingen förvånad. I vår stuga hade regnet smattrat med stor kraft länge och när vi tittade ut över gräsplanen såg vi inte gräs, utan en halv-decimeter-djup vattenspegel. När vi efter en stunds fikande i stugan tyckte att regnet upphört, var det i själva verket ”bara” vanligt kraftigt regn! Nå, det upphörde till slut, och när vi en dryg timma försenade träffades i bussen fick vi höra om kamrater som haft det betydligt värre – i flera stugor hade det regnat in rejält under natten, över sängar och golv.
På Nabben bjöds vi skådning över en helt ny våtmark: golfgreenen var på stora fläckar översvämmad och där gick nu brushanar och andra vadare. En kul och ovanlig syn, men de av oss som stannat kvar kring fyren ångrade nog inte det valet: där fanns kungsfågel och steglits. Efter en timma kom regnet igen och vi gav oss av. (Lite surt var det att få höra att stäpphöken visat sig en kort stund efter det att vi åkt.)
I bussen lyssnade vi på Radio Malmöhus extrasändningar som berättade om resultatet av regnmassorna. Det var människor som simmande räddat sig ur sina bilar, strömlösa höghus och avstängda vägar och leder i och runt Malmö. Och det blev förändrade planer för oss. Utanför bussfönstren regnade det kraftigt och exkursionsledningen beslutade att styra mot Halland där väderutsikterna var bättre.
Vi stannade till vid Salviken nära Barsebäck och i den kraftiga blåsten och regnet tog vi en kort, men tydlig titt på skräntärnan på en sten ute i viken.
107 Skånearter fick vi ihop (förra årets siffra var 119) – inte så illa med tanke på vädret. Men vår resa slutade inte på Hallandsåsen. På Lis mosse norr om Falkenberg hoppades vi få se brun glada och stäpphök som larmats – det blev i stället stiliga uppvisningar av lärkfalk och fiskgjuse med byte för vår del.
Ett annat år, snart hoppas jag, ska jag ligga på Ljungen och se rovfåglar i hundratal. Nu har jag ett minne av en annan sorts Skåneresa med riktiga kvalitetsmöten med fåglar – och människor.

(Med minneshjälp av Berndt)
Text: Anna Lena Ringarp
     SKICKA IN RAPPORTER 
Har du varit med på en exkursion eller resa och vill skriva en rapport. Kontakta Rolf Skoog,