EXKURSIONER & RESOR 
Här hittar du rapporter från GOFs exkursioner och resor.
Senaste reserapporterna
Skåne/Falsterbo 24–26/8 2018
2018-08-30
Store mosse 4–6/5 2018
2018-06-28
Skåne 25–28/5 2018
2018-06-05
Lärjeåns dalgång 13/5 2018
2018-06-03
Hornborgasjön 7/4 2018
2018-04-13
» Rapportarkiv
     2015-07-01 
Foto: Anna Lena Ringarp
Med GOF i österled 28-31/5 2015

På torsdagseftermiddagen den 28 maj startar tio skådare från Göteborg en tredagarsresa mot Stockholms yttersta skärgård och Svenska Högarna. Vi planerar ett stopp på vägen dit vid Kvismaren och ett vid Tåkern på hemvägen. Ända ut till Svenska Högarna kommer vi aldrig – med kulingvarning kan ingen garantera att vi kommer i land – eller kan återvända när vi tänkt. Men också vårt alternativa mål Svartlöga räknas till Stockholms ytterskärgård och vi blir rejält sjörullade både dit och hem.
Men vi tar det i kronologisk ordning. Det började egentligen på Öland i höstas, när Stockholms ornitologer bjöd in GOF:are att delta i deras årliga vårutflykt med chartrad båt i Stockholms skärgård. Exkursionskommittén nappade och Berndt Lindberg och Uno Unger planerade ett program som första kvällen tog oss tvärs genom ett regnigt Mellansverige till den lilla byn Odensbacken nära Kvismaren. I detta vidsträckta område, med stora betade ängar, buskmarker och grunda vatten med stora vassområden, var det verkligen bra att ha hjälp av vår lokala guide Hans Waern, som ställde upp både sen kväll och tidigt nästa morgon. Vinden, vår ständiga följeslagare under långhelgen, tog säkert udden av de mer avlägsna och finstämda konserterna, men under en lång kvällsexkursion med många stopp hörde vi flera sångare och kunde göra grundliga jämförelser mellan vassångare och gräshoppssångare vid Västra maden. Vidare till Västra rakan, Västra kröken, Hammarmaden, Kvismare kanal, Öby kulle – många stopp blev det under kvällen. Jag skulle kanske inte kunna sätta rätt namnskylt på dem alla i dag, men minnena av det vi hörde är desto starkare – vattenrall i fjärran, småfläckig sumphöna, näktergalen som på ett nästan komiskt sätt försökte konkurrera ut de andra. (Kan näktergalen vara vänlig hålla tyst en liten stund?)
Kvällen gick fort. I säng vid tolv, väckarklockan satt på fyra – så går det ju till på GOF-exkursioner.
Denna morgon tog oss till Husön, där ortolansparven vissa år häckar. Och vi fick höra den, om än alldeles för kort.
På Lövholmen hade sommargyllingen hörts, och efter idogt cirklande runt skogspartiet fick alla höra den, i några korta strofer. Kanske vinden fick både den och ortolansparven att inte sjunga loss. Medan vi spetsade öronen mot dessa båda underhöll oss många bruna kärrhökar över ängarna.
Det blev en härlig morgon, bland många andra sångare – svarthätta, törnsångare, trastsångare, kärrsångare och, min favorit, härmsångare. Inte vackraste lätet i världen men ett som man blir på så gott humör av.
Läser man vad andra skrivit om härmsångare, förstår man att fanklubben är stor. "Artegna läten, säregen klangfärg, generös och bjuder på konsert dagen lång, en riktig virtuos som sätter ihop verkliga kompositioner." Gulsångare kallades den förr, eller bastardnäktergal. "Att den svenska allmogen ej beskrivit eller namngivit denna fågel, måste bero på den sena ankomsttiden," tror Erik Rosenberg. Härmsångaren kommer bland de senaste sångarna, nära slutet av maj. "Sången låter utomordentligt käck", tycker samme Rosenberg. Själv skulle jag vilja tillägga att härmsångarens glada tramsighet är oemotståndlig.
Vi hade turen att få höra den mycket under denna resa, också på hemvägen vid Tåkern.
Men morgonen runt Kvismaren gav mycket mer. Vid Åslaholmen och Åslasjön såg vi gråhakedopping, dvärgmås och inte minst svarttärnor som visade upp sig grant och länge.
Rysjön, Löten ("dansbanan" kallas skådartornet), Ågestasjön gav en lång lista av arter: några vadare som strandpipare, rödbena och kärrsnäppa; 500-talet tornseglare; backsvala, hussvala, ladusvala; bland änderna brunand, snatterand och skedand; och havsörn med andunge eller gässling i klorna, ett tiotal bruna kärrhökar (där vi såg ett par växla byte mellan sig), lärkfalk och tornfalk.
Det hade varit lätt att dröja sig kvar vid Kvismaren hela dagen, men färden gick vidare till vandrarhemmet vid Tyresö slott, dit vi kom i den soliga kvällningen efter en stunds skådning vid Ågestasjön där lärkfalkarna imponerade.
Imponerade gjorde förresten också middagen på Tyresö golfklubb där vi satt ute i solen och åt en förträfflig middag. Och kanske våra fågelresors kontraster bidrar till att förgylla detta minne – det är skillnad på Scandics bensinmacksmat och röding och pata negra i solen på Tyresö golfkrog!
Vandrarhemmet i slottets skugga var ett av alla dessa ställen man gärna stannat längre på, om det inte varit så att vi skulle vidare, till Stavsnäs för färd ut i Stockholms skärgård med Stockholms ornitologiska förening. 50-talet stockholmare och tio göteborgare fick en blåsig, men inte oroande gungig dag ombord på lagom stora Josephine, som smidigt tog sig nära gråsälsskären. Många av oss satt ute på däck med 360 graders bild av havsörnarna över öarna, men alla nåddes av guiden Henrik Waldenström via högtalare. (Och på hemvägen, när regnet till slut brakade loss och fick in alla, gav Henrik oss Taubes Havsörnsvals a cappella via högtalare.)
Vi såg många flockar av svärta i luften och på vatten, och vi såg flockar med tobisgrissla på nära håll. Har tobisgrisslan korallröda ben, som flera fågelböcker säger, eller lackröda som är det ord August Strindberg tar till i sina skärgårdsskildringar? Hur som helst, vi såg dem bra och nära från vår lilla båt.
Vi såg däremot inte en enda skräntärna, en liten besvikelse. Och vi såg mycket lite ejder, en riktigt dyster påminnelse. På några skär låg där ejderflockar, men inga kullar med ungar syntes till under hela dagen. Vad har hänt med ejdern och varför är skillnaden så stor mellan Göteborgs och Stockholms skärgård?
Henrik berättade att en teori, bland många, är att ett varmare hav leder till tidigare utveckling av musslor, med lägre D-vitamininnehåll. Detta i sin tur skapar näringsbrist hos ejdern. Sorgligt var det i alla fall.
Allt eftersom vi kom längre ut i skärgården blev det helt uppenbart för alla att vi inte kunde gå längst ut till Svenska Högarna. Det blev Svartlöga i stället, också det ett bra stycke ut, men en ö väsensskild från den bohuslänska skärgården. Tänker man på Astrid Lindgrens och Tjorvens Saltkråkan, så hamnar man ganska rätt. Saltkråkan är visserligen inspelad på ön Norröra, men det är samma små röda hus som vittnar om forna tiders fiskejordbruk på ön. På Svartlöga finns en stor lövskog som vi vandrade genom. Där såg och hörde vi flera sångare och törnskata. Längs strandkanten fanns en del vadare och änder. Och där fick Uno in en liten poäng, när han på sitt försynta sätt replikerade på den andre stockholmsguiden som pekat ut en strandskateunge bredvid en adult ute på ett skär. "Det där är nog något lite märkvärdigare än en strandskateunge, det är en myrsnäppa", sa Uno. Hans fynd blev mycket uppskattat och sett av alla.
Vi var rejält trötta när vi gick iland och ombord på bussen för den långa färden till vandrarhemmet vid Tåkern. Att vi har en så ständigt trevlig och vaken chaufför som Berndt är en stor tur ...
Den generösa frukostbuffén på det trevliga vandrarhemmet med stark retro-prägel laddade oss för ytterligare en späckad dag. Och nu blir det lite orättvist i exkursionsreferatet. För Tåkern, där vi besökte minst ett halvt dussin observationsplatser runt sjön, liksom det stiliga Naturum, förtjänar lika stor uppmärksamhet som Kvismaren och Stockholms skärgård. Men får det inte. Någonstans måste ett referat ta slut. Vad jag minns särskilt starkt är morgonvandringen bland vass och majvivor på maj månads sista dag, rördrommen som tutade för oss då och på många andra ställen, solen som vi så väl behövde, de overkligt gula rapsfälten och lärkfalkarna vid Väversunda. Ja, kanske mest just lärkfalkarna, hela tiden var de där ovan oss, från alla håll.
120 arter såg gruppen under de tre dygnen. Konstigaste luckan: inte en enda rödstjärt!
Text: Anna Lena Ringarp
     SKICKA IN RAPPORTER 
Har du varit med på en exkursion eller resa och vill skriva en rapport. Kontakta Rolf Skoog,