FORUM 
» Senaste inläggen
» Översikt

» Föreningsfrågor (84)
» Kustobsar (80)
» Svalan (76)
» Lokaler (179)
» Utrustning (67)
» Atlasinventeringen (38)
» Fågelskydd (55)
» Torslandaviken (25)
» Rapportering/RRK (49)
» Fältbestämning (189)
» Observationer (291)
» Foto (49)
» Kustfoto (51)
» Upplevelser i fält (78)
» Köp & Sälj (311)
» Samåkning (34)
» Övrigt (631)

     LOGGA IN 
För att göra inlägg i forumet måste du logga in. Eftersom forumet drivs i samarbete med Kustobsar, är det Kustobsars användaruppgifter som gäller.
ANVÄNDARNAMN

LÖSENORD

» Ny användare
     Övrigt 


Direkt till
senaste svaret


Visa fler trådar
under Övrigt


Till
översikten
Svartmes + talltita i Partilleområdet

Ola Erlandsson     



Nu behöver jag seriös hjälp med ett par av...vad jag trodde var Sveriges vanligaste fågelarter men som tydligen är väldigt långt ifrån det just nu.
Har varit busy med jobb etc än så länge i år och har inte hunnit resa runt så mycket för att skåda fåglar. Det har mest fått bli Partille, Jonsered, Slottsskogen, Änggårdsbergen med omnejd.
Och jag bli mer och mer frustrerad - för jag hittar inte svartmes och talltita N-Å-G-O-N-S-T-A-N-S. Irriterande att inte få dessa kryss, och har inte lust att vänta tills häckfågeltaxeringen i maj direkt...

Någon som vet säkra ställen för arterna inom Göteborgs- eller Partilleområdet?

Mvh
Den desperate Partillebon :)

2005-02-21 19:28:17


Kristoffer Nilsson     



Hej Ola och alla andra,

De arter du nämner har, vad jag tolkar, minskat dramatiskt i Partilleskogarna. För bara några år sedan var de ganska vanliga, men numera får man verkligen leta. Jag har själv gått åtskilliga rundor i området kring Maderna, Råhult, Kåsjön, Haketjärn, Jonseredsområdet och längre bort mot Lidmossarna och in i Härryda under januari och februari, men det är inte lätt att ge dig ett säkert tips om lokal för dessa arter även om man stöter på dem regelbundet, men sällsynt. Jag upplever svartmesen som något mer "vanlig" i jämförelse med talltitan, men det är förvånansvärt få svartmesar och talltitor i skogarna nuför tiden. Vart har de tagit vägen?

Jag har påpekat detta för flera skådare under en längre tid som ofta reagerat med att dessa fåglar ändå är tämligen vanliga. Jag gör inte den bedömningen längre och skulle vara glad för att dessa arter rapporteras frekvent framöver. Antingen löpande, eller som jag själv gör, allt i en "klump" någon gång i månaden... Vore kul att få läsa andra skådares erfarenhet av dessa båda arter i andra delar av området. Var finns alla talltitor och svartmesar? Må väl!

2005-02-21 19:41:15


Björn Dellming     



Jag tycker att man stöter på dem, iaf svartmesen, lite varstans där det finns ett parti hyfsad barrskog. Det behöver inte vara nån storskog även om de troligtvis är vanligare där. Jag har t.ex stött på båda arterna nära bebyggelse i bl.a Biskopsgården och Ruddalen, men givetvis också i större skogar i Landvetter, Vättlefjäll och Mölndalsområdet. Som Kristoffer skriver så är de inte helt givna men de finns där bara man lägger lite tid. Det är iaf min uppfattning. Huruvida de har minskat eller ej har jag ingen uppfattning om.

Ett tips. Det kvittrar och tjattrar mer i en skog på morgonen än på eftermiddagen. Då hittar man lättare arterna.

2005-02-22 01:05:44


Uno Unger     



Jag gjorde en sökning på Svalan och kan bara bekräfta vad Ola upplevt. I Partille kommun är varken svartmes eller talltita rapporterad hittills i år medan det i Göteborgs kommun åtminstone föreligger 33 obsar av svartmes och 22 obsar av talltita.

Nu är det förhoppningsvis inte riktigt så illa, vilket ju Kristoffer också antyder i sitt svar, men jag tycker mig också ha märkt att åtminstone talltitan gått tillbaka mycket i Gbg-trakten under senare år.

Men ha förtröstan Ola, nu är våren snart här och då börjar mesarna sjunga och då blir det säkert betydligt lättare att notera både svartmes och talltita, även i Partille kommun.

2005-02-22 03:45:32


Ragnar Carlstedt     



Hej,
jag har skådat fågel i Partille sen slutet av 60-talet och visst har fr.a. talltitan minskat men svartmes tycker jag fortfarande är hyfsat vanlig - nuförtiden är den en regelbunden gäst vid mitt fågelbord i trädgården(jag bor i Mellby, nära Paradiset) och det är nytt sen kanske 10 år. Jag hörde en sjunga senast i morse när jag åkte till jobbet och såg två stycken i söndags. Talltita brukar jag se(i alla fall höra) i skogen upp mot Surktjärn/Åkersjön, där finns sumpig blandskog omväxlande med berg och där finns den så lycka till!

2005-02-22 09:35:19


Kristoffer Nilsson     



Hej igen,

Bara i ett kort perspektiv så är det en tydlig minskning av bestånden i både Partille och resten av södra Sverige. Det vittnar alla inventeringsprojekt om med tydlighet. Jag menar inte att arterna inte finns, men det är klart mycket svårare att se dessa arter idag än vad det bara var för några år sedan. Oavsett årstid och tidpunkt på dagen. Det lär dyka upp några observationer av arterna i Partille kommun framöver. Jag har inte hunnit rapportera dem bara.

För bara femton år sedan var dessa båda arter, precis som Ola skriver, karaktärsarter i vilken skog med barrträdsinslag som helst och det var tätt mellan reviren, men idag är det tyvärr inte så. Åtminstone inte i södra Sverige. Må väl!

2005-02-22 09:42:45


Ola Erlandsson     



Och det ska tilläggas att svartmesen är en art som man kan höra sjunga mer eller mindre året om. Det är heller inte ovanligt att både hona och hane sjunger.
Detta gör mig än mer misstänksam över att jag inte hört någon sjungande individ än. Jag har alltid varit den skogsvandrande fågelskådaren och i början av 90-talet behövde man inte vara ute någon längre stund innan svartmesens snabba visa hördes i någon grantopp, oavsett tid på året. I Änggårdsbergen hörde jag den ganska frekvent framåt vårkanten för bara två år sedan. I år har inte en enda individ givit sig till känna där när jag traskat omkring i de markerna, de perfekta biotoperna till trots.
Ska testa rådet om att ge mig ut tidigare på morgonen, och se om det ger mer resultat.

Intressant om talltitan är att häckfågeltaxeringens standardrutter, som täcker Norrland väldigt bra, inte visar någon som helst nedgång för arten. Allt medan punkttaxeringen vars rutter till 90% ligger i södra Sverige, just nu visar en nedgång med 72% sedan 1975.
Så kan det månne vara så att arten är på utgång i söder och håller sig stabil i norr. Och i så fall varför? Vad missgynnar arten här i söder men inte i norr?

2005-02-22 12:06:09


Magnus Unger     



Hösten 2003 var det ju som ni alla säkert minns invasionsrörelser av just talltita. Då sågs det flera individer både på Rörö och Hönö där arten aldrig tidigare påträffats. Förutom talltitorna 2003 är det ju som vanligt varje höst en bunt svartmesar som kommer ut i skärgården.

Kan detta invasionsbeteende ha något med minskningen att göra? Om jag minns rätt var det enorma siffror med talltitor som sträckte längs norrlandskusten, högsta dagssiffran var närmare 1000 individer på en lokal.

2005-02-22 16:22:41


Kristoffer Nilsson     



Hej igen,

Ytterst tveksamt om invasionsbeteendet 2003 kan ha någon påverkan på beståndet i ett sådant perspektiv. Många arter lever ju med mer eller mindre regelbundna invasionsrörelser utan att populationerna minskar något nämnvärt på längre sikt. Men man vet ju aldrig...

I fallet med talltitan är det ju också så att den negativa trenden har pågått under en längre tid. Jag tror snarare att det moderna skogsbruket inte ger talltitan utrymme att hacka ut bohål i de allt hårdare stammarna i tillräcklig omfattning. Mer döda träd och mer levande skogar skulle förmodligen gynna talltitan i södra Sverige, men det är ju också bara en teori. Må väl!

2005-02-22 16:35:45


Ola Erlandsson     



Mycket troligt att det ligger något i det, Kristoffer. Fast är skogsbruket så mycket bättre i Norrland att talltitorna klarar sig utmärkt där men trillar ner i graven här i söder?

2005-02-22 17:28:32


Conny Palm     



Jag har atlasinventerat en ruta mellan Partille och Bergum
under 2004 och det gav bara kontakt med talltita vid 2 tillfällen trots många tidiga skogsvandringar under april-juli.
Ingen obs alls av någon talltita i vinter, men några observationer av svartmes har jag haft i Bergum.

2005-02-22 18:59:27


Håkan Thorstensson     



I alla fall vintertid brukar talltita gå att finna i den ruta Conny inventerat. Detta är vid Älsjön i skogarna ovanför Olofstorp (Bergum). Om man utgår från parkeringen vid vägbommen (passera inte denna bom med bil!!) kan man antingen promenera ned mot Älsjön, alltså förbi bommen, och oftast har jag haft dem i närheten av de första husen på vänster hand. Eller så går man stigen som börjar i parkeringens sydvästra hörn. Båda dessa alternativ bör även generera svartmes.
På förekommen anledning skall jag försöka hålla koll på i första hand talltitans förekomst här även under häckningsperioden i år.

2005-02-22 22:24:12


Magnus Unger     



Jag menade inte att invasionen skulle ha någon negativ betydelse för beståndet utan tvärtom, att kanske minskningen ger upphov till invasion. Men det kanske är långsökt, dock är det ju välkänt att när en art minskar inom ett område sprider dom sig till närliggande områden för att hitta artfränder.

2005-02-23 09:31:12


Christer Fält     



Go fm!

Kul med litet samtal kring skogsarterna!! Merparten under denna tråd talar om att talltitan minskar generellt i Sverige. Är så fallet? Jag erinrar mig en siffra om att det troligen finns ca 1 500 000 - 2 000 000 miljoner par talltitor i vårt land. Därtill allmänt känd från Göteborg i väster till Yokohama i öster.

Vidare har jag för mig att talltitan är dubbelt så vanlig som gulsparv och pilfink, minst 10 gånger kändare än entita (eller kärrmes som den borde heta), samt minst 50 gånger talrikare än stjärtmesen, dubbelt när det gäller tofsmes och svartmes i vårt rike.

Att modernt/industriellt skogsbruk innebär skador för vår flora och fauna är väl ingen teori - snarare ett faktum vad jag känner till. En släkting till mig är jägmästare, vi är sällan överens vad det innebär för artrikedomen när en skog ligger i "fäfot". Han menar att det är en katastrof, jag hävdar det motsatta och refererar till vad biologer bruka säga:

"En skog i fäfot med dålig sikt är en bra skog".

Med andra ord gott om död ved, fina och täta grankjolar, inslag av sly samt med korta och trygga passager, gläntor om man så vill. Urbanisering av ett skogsområde innebär längre och otryggare flygsträckor för de små liven.

Därtill ifall en "fäfotsskog" med dålig sikt hyser tjäder så är den en måttstock för en välmående biotop. Sen har jag för mig att en barrskog som hyser 35-40 arter per hektar är "bingo" för oss skogsälskare och alla de arter som betraktar det som deras hem...

/Mvh

2005-02-23 10:11:34


Ola Erlandsson     



Jorå, dina siffror är korrekta, även om talltitans 1,5-2 miljoner gällde som siffra även 1980 när arten var 70% fler i södra Sverige.
Talltitan är fortfarande ordentligt vanlig i norra Sverige och merparten av stammen finns just där. Frågan är om de inte också håller sig stabila i antal däruppe.

Däremot är ju frågan vad som händer med arten här i västsverige i allmänhet och Göteborgsområdet i synnerhet, och varför de minskar som de gör, varför de inte klarar sig i södra Sverige när det fortfarande går bra i norr?

2005-02-23 13:47:27


Christer Fält     



Go em!

Ola erlandsson skriver:

"Så kan det månne vara så att arten är på utgång i söder och håller sig stabil i norr. Och i så fall varför? Vad missgynnar arten här i söder men inte i norr?"

Litet spekulation; antalet skogar med "dålig sikt" som hyser död ved, skägglav och så vidare är det ju brist på härnere. Den mesta skog vi har för ögonen är ju planteringar, eller som många biologer hävdar att blott 4% av den totala skogsarealen i Sverige kan räknas som "riktig" skog. Det får naturligtvis konsekvenser för dess invånare.

Vidare så är urbaniseringen kraftig i södra och mellersta Sverige, täta och trygga flygpassager minskar. Man skulle kunna hävda med glimten i ögat att talltitorna får "torgskräck". Vidare har jag för mig att trädhöjden spelar roll för att talltitan skall trivas, ju högre de är desto bättre.

Om vi följer "tjäderspåret", det vill säga där man finner tjäder finner man som regel fina bestånd av till exempel talltita. Har dessutom hört att tjäder är känslig för buller, förslag har uppmärksammats att man bör bygga bullervallar i de områden som ännu hyser tjäder i vår landsända. Kan det vara så att talltitan också är bullerkänslig?

/Mvh

2005-02-23 14:45:01


Björn Dellming     



Att tjädern skulle vara bullerkänslig vete katten... Vad gör i så fall de tjädrarna som huserar i skogarna runt landvetter flygplats? Jag tror riktigt gammal skog är vad som krävs snarare än tyst skog. Talltita finns för övrig som jag tidigare skrev (och som Johan Svedholm nyligen rapporterade) i biskopsgården... och där är det inte direkt tyst :)

Jag stöder däremot din teori om att det ska vara skog med "dålig sikt". Ju mer ris och sly eller täta granruskor att gömma sig i, desto bättre.

2005-02-23 15:19:26


Magnus Unger     



Att det finns tjädrar i närheten av Landvetter flygplats beror kanske på att dom gått och blivit döva av allt flygplansbuller, så nu har dom inget problem med bullret längre ;)

2005-02-23 16:50:21


Christer Fält     



Go afton!

Hehehe..den var bra Magnus : )

Men å andra sidan när rapporterade någon 6-7 tuppar och ett par hönor i ett spel i området kring Landvetter flygplats? Eller annorstädes i Göteborg? Det är ett faktum i skogsmarker - inte i Göteborgstrakten vad jag vet - där bullret är marginellt eller i det närmaste är helt borta. Så helt åt "Ankeborg" tycker jag inte de biologer har som hävdar dess inverkan på tjäderns "trivselval" av biotop.
Att bullerkänslighet även skulle gälla för talltitan var kanske en smula långsökt utav mig, men det bjussar jag på eftersom spekulationen tillåter det...

/Mvh


2005-02-23 22:53:01


Björn Dellming     



6-7 tuppar finns det säkert i Göteborg fast de är nog väl utspridda :)

Jag menade alltså inte att de skiter fullständigt i om det bullrar eller inte. Jag hade också hellre bott någonstans där man aldrig hörde en motor, än mellan filerna i tingstadstunneln, men är skogen schysst så får det la duga liksom... Uttrycker jag mig luddigt? I brist på bröd får man äta limpa, klarare nu? Eller, man får ta vad som erbjuds? Skogen runt ladvetter flygplats är kanonfin, och mycket bra för tjäder på sina ställen, bortsett från bullret. De har accepterat den skogen som boplats för dess bra egenskaper, bullret till trots, men man kan ju inte få allt här i världen, eller hur? Ska man bo i gbg så får man stå ut med buller. De slipper ju norrlands lodjur och envetet långdragna och bistra vintrar :)

2005-02-24 12:29:20


Kristoffer Nilsson     



Hej,

Lite mer färsk data kan presenteras från 2004 års rapport av "Övervakning av fåglarnas populationsutveckling" från Ekologihuset i Lund (Lindström och Svensson 2005):

"Vinter- och sommardata ställer det enhälligt utom allt tvivel att entitebeståndet har halverats på trettio år. Detta öde delar den med systerarten talltita."

För svartmesen nämns en stadig nedgång efter 1990 och tofsmesen verkar, glädjande nog i detta kompakta mörker, vara långsiktigt stabil. Varför då kan man undra? En gissning från min sida kan gå ut på att tofsmesen gynnas när de andra försvinner eftersom den oftast inte kan konkurrera med de andra mesarna om födan i blandade mesflockar. Oftast ser man ju talltitor och andra på grenarna och kring trädstammen medan tofsmesen "tvingas" leta föda kring buskar och lägre vegetation...

Jag vill, med bakgrund av denna tråkiga fakta om talltita, entita och svartmes, vädja till alla skådare i skogsmark att rapportera dessa arter frekvent framöver så att vi kan få en bild av hur läget är i Göteborgstrakten. Atlasprojektet är väl en strålande plattform att utgå från så boka gärna skogsrutor i Härryda, Kungsbacka och Kungälv. Det kanske även kan vara dags för rrk i regionerna att börja följa utvecklingen för våra mesar. Må väl!



2005-03-07 22:09:13


Kristoffer Nilsson     



Hej,

Vilken dag! Våren slog undan benen på vintern rejält.

Jag ägnade dagen, som så många gånger förr i år, med att gå i skogarna kring Partille och Härryda. Uppskattningsvis har jag nog gått 1,5 mil idag fram och tillbaka och hit och dit i de, på många ställen, isiga skogspartierna och grusvägarna.

Under denna långa promenad, under den normalt sett bästa sångperioden för skogsmesarna, noterades fyra talltitor, två svartmesar och en tofsmes. I övrigt kan nämnas att 83 talgoxar och 56 blåmesar noterades. Så visst finns det mesar i skogarna, men många arter har det helt klart svårt.

Även en hel del kungsfåglar observerades under denna promenad vilket är glädjande efter nedgången häromåret. Må väl och glad påsk!

2005-03-25 19:11:23

 
Markus Lagerqvist     



Lyssnade i fredags på ett mycket intressant föredrag av Sönke Eggers om "Lavskrikans och talltitans krav på skogsbruket". I föredraget togs talltitans negativa trend i Sverige upp, jämfört med tofsmesen som är relativt stabil.

Just den teori som Christer tog upp med mindre skiktade skogar, dvs. utan skyddande lägre busk- och trädvegetation verkar vara en vitkig faktor. Denna förbättrade sikt gör talltitan mycket utsatt för predation. I de områden som hade studerats utsattes runt 70 % av talltitans bon för predation, av t.ex. kråkfåglar.

Detta drabbar också tofsmesen, men inte i lika hög grad. Det är inte helt klarlagt varför, men det verkar som tofsmes och talltita har olika krav på boträd. Tofsmesar ratar tunnare, mindre skyddande träd, som däremot accepteras av talltitan. Detta medför att predationen på tofsmesbon låg runt 35 %.

En annan faktor som kan spela in är hur mesarna anpassar sig till den ökade predationsrisken. I områden med gles skog och hög förekomst av prederande fåglar anpassar sej mesarna gm att söka föda åt ungarna vid färre tillfällen och mer koncentrerat till tidigt på morgonen och senare på kvällen, då mörkret ger skydd från att röja boet när de flyger fram och tillbaka med föda. För fåglarna gäller det att balansera risken för svält med risken för att bli upptäckt av en predator. Detta mönster finns hos både talltita och toftsmes, men påverkar fåglarna olika.

Tofsmesen lägger färre ägg än talltitan och får då färre ungar att föda upp. Dvs. den satsar på en mindre kull men fler ungar överlever och även de vuxna fåglarna överlever fler säsonger.







2005-04-05 18:58:59



Svara på
detta inlägg