FORUM 
» Senaste inläggen
» Översikt

» Föreningsfrågor (84)
» Kustobsar (80)
» Svalan (76)
» Lokaler (179)
» Utrustning (67)
» Atlasinventeringen (38)
» Fågelskydd (55)
» Torslandaviken (25)
» Rapportering/RRK (49)
» Fältbestämning (189)
» Observationer (291)
» Foto (49)
» Kustfoto (51)
» Upplevelser i fält (78)
» Köp & Sälj (304)
» Samåkning (34)
» Övrigt (631)

     LOGGA IN 
För att göra inlägg i forumet måste du logga in. Eftersom forumet drivs i samarbete med Kustobsar, är det Kustobsars användaruppgifter som gäller.
ANVÄNDARNAMN

LÖSENORD

» Ny användare
     Övrigt 


Direkt till
senaste svaret


Visa fler trådar
under Övrigt


Till
översikten
Avsiktligt "stötande" av fåglar.

Kristoffer Nilsson     



För att inleda en ny diskussion kring etik så väljer jag att starta en ny tråd som berör rubricerat.

Man hör förvånansvärt ofta talas om skådare som exempelvis springer in i vassområden för att stöta upp en rördrom vintertid eller stöta en starflock som precis har tagit nattkvist i vassen eller om skådare som springer utmed bäckar för att stöta upp kungsfiskare och krickor. Andra skådare som man hör talas om ägnar sig åt att kasta in stenar i vassområden eller går och slår med stativben i högt gräs för att stöta fram en nyligen hörd kornknarr osv. Är detta ok? Jag tycker det inte. Det vore därför kul om någon känner igen sig i beskrivningen ovan och vill redogöra för varför man agerar på det här sättet mot fåglarna. Jag har ingen aning om hur vanligt detta är och jag tycker att man bör fundera både en och två gånger innan man exempelvis springer in i en vassrugge för att stöta fåglar, men det kanske bara är jag som tycker det? Må väl!

2006-03-05 12:23:24


Björn Dellming     



Det är knappast bara du som tycker det. Som vanligt är det sunt förnuft som gäller. Man gör inte sånt här under normala skådarbetingelser, utan det är nog ett uttryck för frustration kombinerat med tidspress eller nåt. Frustration över att man bara hör, men aldrig får se kornknarren, frustration över att man inte ser vad det var för sångare som smet in i buskaget för att skulka stenhårt. Har man gått om tid och tålamod så väntar man naturligtvis ut fåglarna.

Visar man sig vara ofarlig så skapar man dessutom ofta ett förtroende hos vissa individer. Kråkor på en del ställen sticker så fort man visar sig på 50 meters håll, medans andra går att passera på 2 meter utan att de bryr sig. Tror det är exempel på individer som varit utsatta för mänsklig dumhet respektive snällhet.

Tror inte att et finns nån skådare som egentligen vill utsätte fåglarna för obehag, utan att det helt enkelt är stuationer som avgör. Människor tenderar att göra överilade saker titt som tätt...

2006-03-05 13:20:18


Uno Unger     



Kristoffer, jag är förvånad över hur mycket negativt om fågelskådare du hör talas om. Ser du aldrig själv sådana tråkiga incidenter hända? Om det vore sant, så skulle naturligtvis inte de "uppstötande" skådarna berätta om det vitt och brett för dig. Så frågan är vem som berättar sådant för dig. Dina sagesmän måste naturligtvis ha varit vittnen till sådana händelser och sannolikt befunnit sig på samma lokal. Frågan är då varför de har befunnit sig på samma lokal. Kan det vara så illa att de genom Svalan fått reda på att en eftersökt fågel skall finnas på just den lokalen. Dina sagesmän borde skämmas, de borde naturligtvis förstå, att de med sin blotta närvaro på lokalen i värsta fall kan riskera att stöta en övervintrande fågel, som behöver all energi till annat än att fly undan nyfikna skådare. För en sann fågelvän är det tveksamt om man överhuvudtaget skall vistas utomhus i miljöer, där man kan riskera att stöta en fågel.

Förlåt, Kristoffer, att jag ovan raljerat över ditt nya etikinlägg, men jag kunde inte låta bli, eftersom jag insett det hopplösa att dra en gräns för acceptabelt stötande av fåglar eller inte. Bara en sådan sak, vad menar du med avsiktligt stötande? Vad går gränsen mellan avsiktligt och oavsiktligt stötande? Kan man bara acceptera oavsiktligt stötande? För fågeln spelar det ju ingen roll om stötandet är avsiktligt eller oavsiktligt.

2006-03-06 12:56:23


Markus Lagerqvist     



Tror att den stora majoriteten skådare har en "inneboende känsla" för vad som är "moraliskt rätt" eller "moraliskt fel" om vi nu talar om skådaretik. Likväl som vi har en känsla för vad som är rätt och fel relation till andra människor - kalla det naturrätt eller nåt annat...

Har hittills aldrig sett någon skådare försöka stöta rördrommar vintertid, eller kungsfiskare, och vill tro att det, om det förekommer, är mycket ovanligt. Däremot förekommer stötande av beckasiner vintertid som väl känns rätt tveksamt. Har själv också stött beckasin någon gång under vinterhalvåret, men försöker numera undvika det.

Däremot tycker jag Uno har en poäng i sitt raljerande. Vi stör alla fåglar närmast dagligen utan att vi ens reflekerar över det. På väg över Brunnsparken till mitt jobb i Arkaden brukar jag de flesta mornar "störa" en och annan tamduva eller kaja - inte går jag en omväg runt kvarteret för att undvika det... Okej, det var att sätta det på sin spets, men min poäng är att det handlar om att dra en gräns vid vad som känns okej.

Beckasiner är ett bra exempel. De flesta höstar brukar ses en och annan dubbelbeckasin i Göteborgsregionen. De hittas nästan undantagsvis av skådare som avsikligt försöker stöta upp dem genom att traska runt vid Öxnäs eller Oxhagen. Har själv, liksom många andra skådare, gjort det flera gånger och tycker inte att det är ngt "moralisk förkastligt" i det. Gjordes inte det skulle det knappast göras ngra fynd alls av arten under hössträcket - oavsett om man nu gör det för att kryssa, inventera eller av ngt annat skäl.

Att t.ex. däremot under häckningstid ge sej ut på maderna bland bon och ägg är naturligtvis inte alls okej. Det tror jag också är ovanligt, även om jag tyvärr sett det ske vid ngt enstaka tillfälle. Kanske av ren obetänksamhet, inte vet jag...

Min poäng är det det är svårt att kategoriskt säga att det alltid är rätt eller alltid är fel att stöta en fågel.

2006-03-06 19:24:09


Kristoffer Nilsson     



Jodå, Uno, visst har det hänt att jag har sett "övertramp" enligt mitt sätt att se det och då har jag tagit diskussioner med skådarna. Till skillnad från dig, om jag tolkar dig rätt, så tycker jag inte att det är hopplöst att dra en gräns i dessa fall.

Exemplet med kornknarren och stativbenen upplevde jag själv vid Ås vandrarhem för många år sedan. En kille gick och slog med stativbenen i åkerkanten och när jag frågade vad han höll på med så tyckte han att jag skulle skita i det. Det kanske jag skulle också, men efter en kortare ordväxling så slutade det med att han slutade slå med stativbenen i åkerkanten och det tyckte jag kändes bra. Jag tyckte då, och jag tycker fortfarande, att jag gjorde rätt som inledde en diskussion med denna person och eftersom han slutade med att slå med stativbenen så bör han ha insett att han på något sätt agerade "fel" för annars hade han väl fortsatt?

Om sedan resten av mina exempel ovan är grundlösa eller inte vet jag inte säkert för dem har jag inte själv upplevt och om uppgiftslämnarna bör skämmas, som Uno föreslår, eller inte tycker jag inte känns väldigt relevant.

Om vi dock leker med hypotesen att det som beskrivs i mitt ursprungsinlägg verkligen har hänt så tycker åtminstone inte jag att det är svårt att säga att en gräns är passerad även om du anser det vara hopplöst att sätta gränser i dessa fall, Uno. För min del tycker jag, precis som Björn antyder i sitt inlägg om jag tolkar det rätt, att det är självklart att man inte rusar in i en vassrugge och stöter upp en starflock som precis har tagit nattkvist eller en rördrom som övervintrar i en vassrugge. Och precis som Lars Eric och Christer är inne på i den andra tråden, som jag tolkar det, så baserar man ju många av sina åsikter och sitt handlande utifrån värderingar. Med detta menar jag inte på något sätt att mina värderingar är "bättre" än andras, men jag tycker att man bör dra gränser för sig själv även när det gäller avsiktligt stötande av fåglar. Man bör inte, som jag ser det, ex-vis rusa in i vassruggar.

Sedan kan man, som Uno gör, fråga sig vad som menas med "avsiktligt". Ja, om vi leker med hypotesen att man vet att det finns en rördrom i en vassrugge i januari och man rusar in i denna vassrugge för att få fågeln att lyfta så anser jag definitivt att det är ett avsiktligt stötande av fågeln och jag tycker också att det är tämligen onödigt för man vet ju redan att fågeln finns i området.

Jag håller med om att det i vissa andra fall kan vara svårt att dra gränser, som Markus är inne på. Jag tycker att det är en viss skillnad att ex-vis gå på en gångbana på väg till jobbet och, mer eller mindre avsiktligt, störa en koltrast i en buske när man passerar kontra att rusa in en vassrugge för att stöta fram en specifik fågel som man vet finns där. Det kommer jag nog alltid anse och jag kommer även försöka motverka det sistnämnda de gånger jag eventuellt får uppleva det.

Oavsett om det är lätt eller svårt att dra gränser kring vad som är riktigt i denna fråga så tycker jag att diskussionen är viktig. Precis lika viktig som parallelldiskussionen rörande visslanden, "pyschanden" och banduppspelningar. Må väl!

2006-03-09 00:04:16


Uno Unger     



Visst anser även jag att det är olämpligt att rusa in i en vassrugge i ett försök att skrämma upp en stackars övervintrande rödrom. Vi får hoppas att det inte är särskilt vanligt, liksom den episod du berättar om beträffande kornknarren. Inte tror jag heller sådana övertramp är så vanliga att det på ett nämnvärt sett drabbar berörda fåglar med risk för livet.

Det jag kanske först reagerade på i ditt ursprungliga inlägg, Kristoffer, var att man fick ett intryck av det var ett stort problem. Du skrev ju ändå att man hör förvånansvärt ofta talas om avsiktligt "stötande" av fåglar. Men jag går gärna i spetsen för att påtala i mitt tycke olämpligt uppträdande närhelst jag ställs inför en sådan situation. Jag hoppas också att sagesmannen till episoden med rördrommen i vassen (eller syftade du på flera sådana fall?) om möjligt tog tillfället i akt och gav den olämpligt uppträdande skådaren en reprimand. Det är ju ändå vi i skådarleden som får uppfostra varandra och vägleda de som vi tycker går över gränsen för lämpligt uppträdande.

2006-03-09 09:52:11


Per Norberg     



Hej,

Jag är kanske inte rätt person att yttra mig då mina kunskaper om fåglars livskvalitet är lika med noll.
Jag kan dock säga att ”mina” koltrastar som jag varje morgon stöter/skrämmer iväg i samband med dörröppnandet alltid kommer tillbaka på samma sätt som kajorna, duvorna i Brunnsparken.
Vad är skillnaden mellan Koltrast, Rördrom och Dubbelbeckasin? Som jag ser det är Koltrasten mer van vid människor och inte lika känslig (?) som övriga två. Är det inte så att blir det för mycket trafik där Rördrommen och Dubbelbeckasinen håller till flyttar de väl på sig, eller?

Sen är det tydligen helt ok att avsiktligt stöta upp dubbelbeckasin. För om det inte gjordes det så ”skulle det knappast göras ngra fynd alls av arten under hössträcket - oavsett om man nu gör det för att kryssa, inventera eller av ngt annat skäl”. Hur många personer skall stöta upp? Räcker det att det är en person som gör ”stöten” för att sedan rapportera till hela ”gruppen” eller skall så många som möjligt ha möjlighet att stöta upp för att själva kunna se arten med egna ögon.?

Jag undrar dessutom vad som menas med att rusa in i en vassrugge? Är det bara en klyscha? Vem rusar in i en vassrugge utan att se vad man trampar i/på? Dessa personer har kanske rekat först och sen kommer ruset??? Jag tror att man lugnt och metodiskt går genom en vassrugge. Jag själv har gjort det några gånger i bl a Torslandaviken för att komma närmare vattnet. En och annan fågel har väl flugit iväg för att sedan komma tillbaka. Min känsla är då att jag stör men jag tror inte att det är så farligt.
I Välen har jag en gång försiktigt smugit mig mellan dammarna för att ev kunna få bra fotomöjlighet på Kungsfiskaren. Jag har alltså chansat på att den skall finnas någonstans i närheten. Det är kanske fel att göra så? Får kanske göra som Björn Dellming skriver att man får ha tålamod att vänta ut fågeln.

Hur skall man göra med de stora orienteringstävlingarna? Skall de förbjudas? Där går man ju i stora led och driver av skogspartier för att orienterarna skall slippa springa på/ stressa älg, rådjur mm. Fåglarna borde väl de också störas/stressas på något sätt.



Som sagt jag är inte någon större fågelkännare och för mig som ändå tycker om att skåda/fotografera borde det kanske finnas en handbok hur jag skall uppföra mig. Jag försöker störa så lite som möjligt men kanske inte alltid lyckas pga omedvetenhet.


2006-03-09 11:44:53


Jörgen Grahn     



Jag skriver under på allt Kristoffer N. säger.


2006-03-09 23:56:07


Björn Dellming     



Per, så länge man handlar efter det sunda förnuft man begåvats med så tror jag man undviker de flesta etik-/moralövertramp.
Har själv haft funderingar på att försöka fota kungsfiskare i Välen men inte riktigt klurat ut hur jag skulle kunna komma nära utan att störa den, så jag avstod. Gömsle är nog bra, men jag äger tyvärr inget portabelt sådant.

Även jag har skrämt diverse fåglar i mina dar, men jag gör det så sällan att jag vägrar tro att min inverkan på dessa varelsers existens spelar så stor roll. Dvärgbeckasin stöter jag i genomsnitt 2 ex per år, dubbelbeck knappt 1 vart 6:e år, rördrom 1 på 25 år... kornknarr 0 stötningar på 25 år. Dvärgbeck har jag stött vintertid 2 ggr någonsin...

Generellt så undviker jag stötandet i möjligaste mån då jag tycker det är ett urtrist sätt att leta fåglar. Men vill jag uppleva dubbelbeckasin eller tjäder så ges inte så många chanser... dessutom visslar jag ibland :)

2006-03-10 01:22:33


Uno Unger     



Björn, så urtrist är det väl ändå inte att råka stöta upp en fågel. Tänk på t.ex. följande episod, som jag själv upplevt, men som relativt få varit med om.

Du promenerar över Brudarebacken och plötsligt råkar du stöta upp en vaktel framför fötterna som du aldrig sett förut.

Det skulle förvåna mig om du utropar: "Fan, va trist, nu stötte jag en stackars vaktel!

I stället kan jag tänka mig att du skulle tänka ungefär följande: " Va häftigt, en vaktel, det som jag bara hört tidigare!"



2006-03-10 05:58:22


Björn Dellming     



Själklart Uno! Jag hade blivit själaglad och troligen hoppat upp och ner av glädje en stund innan jag sansat mig.

Vad jag menade (och skrev) var att jag tycker det är ett tråkigt sätt att leta upp fåglar på. Ex.vis så tänker jag varje höst att: "jahaja, då var det dags att ge sig ut och leta dubbelbeckasin nu då.."
En sida av mig tänker att "shit, va grymt om jag verkligen hittar en när jag är ute och traskar runt på nån äng", medans en andra sida av mig tänker "SUUUUCK!! jag orkar verkligen inte... finns det inget roligare jag kan ägna mig åt än att gå fram och tillbaka i den här kohagen de närmaste 3 timmarna?"

Jag tycker verkligen det är olidligt tråkigt att "skåda" på det sättet och drar mig in i det längsta för att "leta upp" fåglarna genom att stöta dem. Det är inte min typ av skådning helt enkelt. Det enda som får mig att vilja gå ut och stötleta är ett eventuellt årskryss... OM jag har missat spelet under vårsträcket... vilket jag alltid missar :)

Än så länge har jag bara lyckats hitta en enda dubbelbeck på egen hand under mina snart 26 år och den stötte jag vid Lynga, Morup under en GOF-exkursion (med Uno som ledare :)) för snart 16 år sen. Därefter har jag "sekundär-stött" 2 andra individer som nån annan letat upp enbart i årskryss-syfte.

2006-03-10 10:38:52


Per Norberg     



Jag vill bara ställa en allmän fråga som någon kanske kan/vill svara på. Jag tycker att frågan rör ämnet .

Vad är det för skillnad i en fågels upplevelse om den fångas i nät för ringmärkning eller om den lockas/skräms fram genom stenkastning eller slag med stativben.

Jag förstår att ringmärkning behövs för forskning mm. Jag förstår också att locka fram en fågel med hjälp sten eller stativ inte är helt ok.



2006-03-10 12:16:49


Kristoffer Nilsson     



Hej Per!

Jag tror att det är på gränsen till omöjligt att svara på den fråga som du ställer. Som människa är det nog väldigt svårt att tolka en fågels exakta upplevelse i en obekväm situation. Jag tror dock att fågeln känner sig otrygg både när någon kastar sten mot den, svingar ett stativben mot den eller hålls fast av vana ringmärkarhänder. Må väl!

2006-03-10 20:08:18


Per Norberg     



Jag tackar för svaret. Det har tydligen inte gjorts någon forskning om fåglars upplevelse i samband med ringmärkning eller "stötande" så varför uppröras över något som ingen vet något om mer än att det finns moraliska betänkligheter.

Jag har förstått enligt dagens GP-bilaga -två dagar- att det är helt ok i samband med tävling att "skrämma upp beckasinen" genom att kasta in snö i vassen. Även om det egentligen inte är försvarbart trots att det är ett väldigt kort avbrott för fågelns näringssökande. Hur gjorde övriga lag?
Men det är väl så att har man vinnarinstinkten så "går man över lik" även om det inte är etiskt försvarbart. På samma sätt är det ju inom idrotten (hörsägen).

Men det är som inom allt att det finns olika syn på hur saker och ting skall göras. Det ser man ju bara inom sitt eget hem med tonårsbarnens livssyn mot ens eget. Och de tvisterna är inte alltid de lättaste.

Ha en skön skådarhelg.


2006-03-11 10:37:44


Uno Unger     



Apropå dagens GP-bilaga - två dagar - och påstått snöbollskastande efter beckasiner, vill jag, som ju var med om händelsen, påpeka att det är välkänt faktum att allt som skrivs i tidningar, vilket även gäller dagens referat av januarijakten, inte behöver vara sant.

Sanningen var den att vårt lag kom efter alla andra lag till Prästabäcken, och när vi såg fotspåren efter tidigare lags besök vid bäcken och vi i "frustration" konstaterat att det säkerligen inte fanns kvar någon dvärgbeckasin just där, så tog jag upp en snöboll och kastade in i en vassrugge vid sidan av bäcken, som naturligtvis för tillfället inte utgjorde något gömställe för någon beckasin eller för den delen inte heller någon rördrom eller annan fågel (se bilden i GP-bilagan - det är min hand som syns på bilden utpekande för fotografen var dvärgbeckasinen brukar stå). Texten till nämnda bild har också blivit felaktig då bilden avser Prästabäcken i Fässberg.

2006-03-11 11:36:05


Per Norberg     



Det var skönt att läsa att det inte fanns någon avsikt med snöbollskastandet utan endast ett frustrationsmoment.
Dessa journalister.

Jag avslutar med Björn Dellmings tänkvärda ord

"så länge man handlar efter det sunda förnuft man begåvats med så tror jag man undviker de flesta etik-/moralövertramp."

2006-03-11 12:41:47


Kristoffer Nilsson     



Idag fick jag en hel del frågor kring fågelskådning på jobbet med anledning av helgens artikel i "Två dagar". Jag har även själv några frågor kring denna artikel och jag undrar främst varför man frångår de etiska reglerna i Januarijakten? Varför inte tillämpa de etiska reglerna även i Januarijakten? Är "övertramp" tillåtna bara för att det finns ett "tävlingsmoment"? Hur har ni då resonerat när ni har skapat denna tävling? Jag citerar från artikeln:

"Januarijakten är en frifräsartävling utanför fågelskådarföreningarnas verksamhet och frågan är om den skulle godkännas med de hårda etiska kraven man har hos till exempel Club 300 om att inte störa eller stöta upp fåglar. Vi bryter mot trafikregler, skrämmer upp fåglar och springer över privata marker och tomter. Inte överdrivet mycket, men vi gör det. Och enkelbeckasinen, som fick stormbesök fem gånger, av alla lag den söndagen, kan ju inte ha varit nöjd med sin vilodag".

Sedan undrar jag över en del av artikeln som också gjorde mig rejält förvånad och detta kanske inte är helt relevant med sakfrågan. I ett läge ser laget en havsörn och man börjar diskutera om fågeln ska larmas ut. Om jag förstår det rätt så larmas den inte ut p g att det är tävling. Varför då? Det kanske finns massor med skådare som är ute i detta område, som inte ingår i tävlingen, och som vill se denna havsörn. Varför undanhålla denna information för dem? För några år sedan såg vi en lärkfalk på Smitten när vi hade kvadratjakt och det kändes alldeles självklart att ringa till laget som stod i Välen och berätta det. Varför skulle vi inte göra det?

Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att detta inlägg inte ska ses som någon direkt kritik mot de skådare som dokumenteras i artikeln. Jag respekterar dem mycket som skådare, men jag tycker definitivt att artikeln är relevant i den nu aktuella diskussionen. Må väl!

2006-03-13 22:57:27


Uno Unger     



Kristoffer, ditt citerade stycke från GP-artikeln är tyvärr en mycket tillspetsad journalistiskt sammanfattning av Januarijakten, som jag finner onödigt provocerande. Jag lovar Kristoffer, om du hade varit med i vårt lag, så hade jag blivit mäkta förvånad, om du hade funnit något i vår "framfart" under dagen, som skulle kunna ha upplevts som speciellt störande för fåglar och människor.

Jag tror inte man kan finna något i den refererande delen av artikeln, som utgör något avsiktligt brytande mot Club 300:s etiska regler. Självklart skall de etiska reglerna gälla lika väl vid Januarijakten som vid annan fågelskådning.



2006-03-14 04:44:59


Kristoffer Nilsson     



Ja, jag måste säga att jag var väldigt förvånad när jag läste denna artikel. Man kan alltid be att få läsa artiklar innan de trycks (så brukar det vara i alla fall) och i så fall så hade sådana här eventuella missuppfattningar från journalistens sida kunnat dikusteras och raderats före tryck. Som artikeln är tryckt tycker jag att den ger ett väldigt osympatiskt intryck av både er, som jag ju har träffat åtskilliga gånger, och fågelskådning i allmänhet. Det tycker jag är synd. Särskilt med tanke på att artikeln når så många människor.

Jag måste dock fråga hur jag bör se på nedanstående exempel. Vi är ju rörande överens, vad det verkar, att skådaren i exemplet med rördrommen gör fel och bör tillrättavisas när han/hon springer in i vassruggen och stöter fågeln. Vad är skillnaden med att göra detta mot att kasta sig ut ur en bil och sedan springa utmed Fässbergsbäcken för att stöta upp beckasiner i januari. Jag kan faktiskt inte se denna skillnad och att sedan alla lag i tävlingen verkar ägna sig åt samma sak gör ju inte det hela bättre, som jag ser det, men jag kanske inte förstår skillnaden. Eller så stämmer inte det heller vilket jag så klart reserverar mig för. Må väl!

2006-03-14 09:53:29


Uno Unger     



Det verkar som om vi skådare är känsligare för ev. etiska övertramp än allmänheten i stort. De reaktioner jag hittills har mött från grannar, släktingar och vänner apropå GP-artikeln har enbart varigt positiva, ingenting negativt har nämnts och de flesta har tyckt att det var ett trevligt reportage, men det kan ju vara så att ingen velat stöta sig med mig. Det skulle vara intressant att höra mer om ev. reaktioner på artikeln, positiva som negativa.

Så som det är skrivet, och det går ju inte att göra något åt nu, så kanske det låter väldigt drastiskt i exemplet Prästabäcken. Men ingen kan väl kritisera oss för att vi snabbt lämnade bilen och skyndade oss fram till bäcken, det ingår ju i tävlingens natur att man inte sölar bort tid på moment som inte genererar nya arter. Vidare, jag lovar, vi sprang inte utefter själva bäcken. Det primära syftet för oss var inte att stöta upp ev. beckasiner. Syftet med vårt besök var att gå ovanför bäckslänten och systematiskt avspana själva bäcken för att ev. få se någon tryckande dvärgbeckasin. Detta misslyckades, men i stället flög en enkelbeckasin upp, vilken dock landade igen vid samma bäck neråt McDonald´s. Hur de andra lagen betedde sig på lokalen, får de själva redogöra för.

Jag förstår inte vad du är ute efter, Kristoffer? Hundratals fågelskådare har säkert besökt Prästabäcken i vinter och åtskilliga av dem har säkert fått se dvärgbeckasin för första gången utan att behöva stöta upp den. Tycker du, Kristoffer, att alla dessa skådare har betett sig etiskt oförsvarbart bara genom att besöka lokalen? Tycker du, Kristoffer, att vi skall förbjuda besök vid Prästabäcken, Välen, Askimsbadet och andra platser med ovanliga övervintrande fåglar? Med den uppmärksamhet man gett Prästabäcken genom Svalan och det stora intresse från många skådare att få se en dvärgbeckasin eller en forsärla, tycker jag bara att det är bra att kanalisera intresset till Prästabäcken. Om fåglarna inte trivs med den uppmärksamhet de får där, flyttar de säkert på sig till andra lokaler (det finns åtskilliga bra, men för skådare mer svåråtkomliga, lokaler i närheten), men nu har de oftast inte gjort det, och 100-tals skådare har kunnat njuta av fina obsar dag ut och dag in. Information i detta Forum, och ofta kommentarer till obsar rapporterade till Svalan, tipsar skådare hur man bäst uppträder på ställen med övervintrande fåglar och hur man lättast skall kunna observera dem med minsta möjliga störning.

Tycker du, Kristoffer, skall man dölja alla obsar av övervintrande fåglar, som riskerar att bli uppstötta eller skrämda? Skall vi t.o.m. förbjuda eftersök av övervintrande fåglar längs bäckar och dagvattensdiken?

2006-03-14 12:05:56


Niklas Aronsson     



Nu handlar ju diskussionen om Unos lag. Vårt lag såg dvärgbeckasinen, men vi stötte inte fågeln. Den satt långt in i en kulvert.
Problemet är väl om det har observerats en dvärgbeckasin på plats A, dagarna innan tävlingen så är det väl rätt självklart att lagen i tävlingen vill se fågeln. Risken är naturligtvis stor att det första laget stöter upp fågeln, det är ju inte alltid man hittar fågeln innan den gör det? Det är i min värld stor skillnad på det och att rusa in i en vass med enda syfte att stöta upp en fågel.
Sen kan man nog med visst fog säga att en tävling som Januarijakten ställer en hel del på sin spets:
1. Är det okej att stöta fasaner, men inte rördrommar?
2. Varför var kungsfiskaren "skitförbannad" som Askerup skriver?
3. Får man lysa på en rörhöna i Slottskogen för att hitta den i mörkret?
4. Vilken medelhastighet hade tävlingsdeltagarna?
5. Får man härma kattuggla för att kryssa den?
6. Får man spela upp vattenrallsläte? (det har skett under andra tävlingar, mig veterligt inte under årets jakt)


2006-03-14 12:36:43


Niklas Aronsson     



Ett litet meningsbyggnads fel mitt i ovanstående text. Jag menar att det inte sällan är så att fågeln ser mig, innan jag ser den, och därför flyger iväg.

2006-03-14 12:38:59


Markus Lagerqvist     



Hej,

Niklas ställer några relevanta och mycket intressanta frågor! Speciellt första frågan ”Är det okej att stöta fasaner men inte rördrommar?” är något av en kärnfråga.

Undertecknads lag var första laget på plats vid Prästabäcken under den nu (in)famösa tävlingen och precis som Niklas skriver stötte vi upp beckasinen, varpå den flög upp och sen satte sig i kulverten – så Niklas och Co inte behövde stöta den;). Detta är nog vad Björn avser när ha skriver ”Dvärgbeck har jag stött vintertid 2 ggr någonsin...”. Samma gäller nog för mej och precis som Björn tycker jag inte heller detta är ett särskilt roligt sätt att skåda och jag har senare under vintern avnjutit dvärgbeckasinen utan att stöta den på lite avstånd. Då kan man verkligen se hur fantastiskt vacker den faktiskt är!

Dock är det ju så att både dvärgbeckasin och enkelbeckasin övervintrar i Prästabäcken. Går man uppe på kanten kommer man ändå att stöta upp den skyggare enkelbeckasinen. För att stöta dess mindre kusin måste man gå en bit ned i bäckfåran. Är det där, någonstans mitt i slänten, gränsen mellan ”skådaretiskt” beteende eller inte går?? Annars borde man väl hålla sej till gångbanan, eller?

Här kommer samma frågeställning in; Är det okej att stöta enkelbeckasiner men inte dvärgbeckasiner? (Visst är det lätt att ställa saker på sin spets i den här diskussionen. Vad säger du Kristoffer?)

Är det så att en rördrom är mer värd än en dvärgbeckasin, som är mer värd än en enkelbeckasin, som är mer värd än en fasan, som i sin tur är mer värd än en tamduva… Detta är något av en filosofisk fråga och svaret beror kanske på om vi talar om ”artens skyddsvärde” eller ”fågelindividens värde”?

(Sen vore det fortfarande mycket intressant att veta hur störd en fågel blir av att bli uppskrämd några gånger under en dag. Detta är ju också en kärnfråga.)


2006-03-14 13:29:35


Kristoffer Nilsson     



Hej!

Min enda avsikt med dessa inlägg har varit att inleda en debatt kring avsiktligt stötande av fåglar och då råkade det slumpa sig på det sättet att denna artikel kom i lördags. Jag förstår nu att journalisten har vinklat denna artikel på ett, i mina ögon, negativt sätt och det tycker jag är tråkigt. Må väl!

2006-03-14 21:49:37


Magnus Unger     



Här följer svar på dina frågor Kristoffer:

Club 300:s etiska regler handlar om larmning av sällsynta fåglar, där tas det upp att man aldrig skall stöta en fågel eftersom andra inte hunnit fram, man skall även följa trafikregler i närheten av platsen.

Det finns inga etiska regler för hur man skall skåda men om man tar Club300:s exempel och applicerar det på vår januarijakt så bröt vi mot dessa genom att en enkelbeckasin flög upp (dock hade vi ingen aning att den skulle finnas där, utan vi försökte ju smyga efter dvärgbecken som man kunnat se på utan att stöta de närmaste dagarna) dessutom skrämde vi upp en fasan när vi klampade ut i ett tistelbestånd för att leta efter steglits. Angående trafikregler så visst höll vi inte hastighetsgränsen slaviskt (vem gör det, men vi pratar ju inte om 60km/h på 30 vägar utan kanske ca 80km/h på 70 sträcka), sedan blinkade jag nog inte vid varje sväng och som det står i artikeln körde vi mot rött när vi skulle på färjan (det var 5 min innan avgång och de slog aldrig om ljuset, vilket händer ibland).

Angående privata tomter, så gäller det en gård vid Fässberg där jag dagen innan pratat med de som bodde där och dom hade då sagt att vi var välkommna att gå in i hennes trädgård för att kunna se fågelmatningen bättre.

Angående larmning av havsörn kan jag inte minnas att jag nånsin larmat havsörn i göteborg, det är liksom ingen larmart. Att Stefan frågade om vi skulle larma var mest för att Pär och co hade larmat sin havsörn tidigare och Stefan frågade mera vi skall väl inte larma. mitt svar att det berodde på att det var tävling var ju mest för att de lät bra att säga just då.

Angående artikeln fick både jag och Uno läsa den och kom med mycket synpunkter på fakta, dock blev en del bildtexter fel eftersom vi aldrig fick läsa dessa. Till skillnad från dig tycker jag den var mycket rolig och trevligt skriven och jag tycker snarare det ger en mycket trevlig bild av fågelskådning. Självklart har jag fått många kommentarer på den av jobbarkompisar och bekanta, alla har varit mycket positiva och kommenterat vad roligt ni verkar ha det.
Självklart är vissa delar av artikeln lite överdrivna men det är ju det som fångar intresse och gör det hela lite roligare.

2006-03-15 00:18:12


Magnus Unger     



Bandspelare är inte tillåtet i januarijakten enligt reglerna, dock hade vi inga regler för detta skrivet första året, då körde vårt lag med bandspelare för att fösöka få igång både kattuggla och vattenrall. Vattenrallen svarade men eftersom vissa deltagare inte gillade det här med bandspelare samt att även vi i vårt lag tyckte det kändes lite tråkigt, så bestämde vi att inte få använda bandare mer på dessa tävlingar. Däremot härmningar och visslingar tillåtna och detta tänker vi inte förbjuda, etiskt eller inte.

Generellt sätt tycker jag det är okej att stöta alla fåglar, jag ser ingen skillnad på vad det är för art, möjligen att jag aktar mig för att stöta en raritet för att inte nån som vill dra på den skall bli ledsen. Om en fågel blir störd så flyttar den ju på sig till ett ställe där den kan vara ifred, egentligen förstår jag inte problemet? Dock kan jag hålla med om att det är onödigt att gå fram och stöta en dvärgbeckasin om man hittat den tryckande i diket, det skulle aldrig falla mig in. T.ex. har jag flera gånger stött upp rördromar ifrån vassar, oftast utan att jag vetat om att de varit där men även för att jag letat efter dem, dock så brukar jag inte springa in i vassen utan snarare har jag smygit och ibland hittat spår som jag följt efter för att tillslut stöta på dromen, denna har då oftast bara flygit några tiotal meter och sedan har jag lämnat platsen. Jag tror knappast detta påverkat dromen negativt på något sätt.

Trots min mycket liberala hållning till stötning av fåglar, kände jag mig lite illa till mods när vi besökte Prästabäcken den aktuella tävlingsdagen, eventuellt kommer vi inför nästa års jakt införa vissa regler som begränsar störningen av beckasiner och andra arter på denna lokal eftersom det annars blir rätt hårt tryck på dem en sån dag. Nu var det ju säkert ingen fara med fåglarna då de uppenbarligen var smarta nog att gömma sig i kulvertarna när t.ex. vi var på platsen, vilket vi fick höra senare på kvällen av de andra lagen.

Den skitförbannade kungsfiskaren är ganska påhittad, har svårt att tänka mig en skitförbannad kungsfiskare såvida den inte skall försvara sina ungar. Det som hände var att vi utan att gå ur bilen stannade på bron över diket och fick syn på kungsfiskaren nästan omgående, den gjorde då ett utfall för att fånga en fisk, sedan, istället för att landa på samma gren, så flög den en bit uppströms för att sedan komma tillbaka och flyga lågt alldeles framför bilen. Tror inte vi ens påverkade dess uppträdande utan den hade säkert gjort samma sak även om vi inte kört över bron.

2006-03-15 00:47:28


Jonas Grahn     



Jag skulle vilja trycka på den andra effekten - att fågelskådare får dåligt rykte. Till det bidrar allt från rena "nidingsdåd" (visst hade några fågelskådare brutit sej in hos tornugglorna i Skåne nyligen?), över beteenden som inte är olagliga men kanske moraliskt förkastliga (exemplen beckasin, rördrom) till att kryssandets miljöeffekter i form av stora koldioxidutsläpp.

Jag har en del erfarenhet från olika naturvårdsmyndigheter, och hävdar bestämt att det skadar fågelskådarföreningarnas inflytande i naturvårdsfrågor. Det är helt enkelt svårare att kasta sten när man sitter i glashus. T ex kommer vi nog inte få se färre utan fler och längre beträdnadsförbud, så länge folk inte klarar ansvaret att hålla sej i skinnet.

2006-03-15 22:47:31

 
Niklas Aronsson     



Tornuggleincidenten inträffade för två år sedan, och det var naturligtvis ett nidingsdåd. Emellertid är det svårt att gardera som folk som aktivt bryter mot ett existerande regelverk. Club300 har arbetat aktivit i etiska frågor under lång tid, och det finns också väldigt många fler exempel där drag har arrangerats till stor nöjdhet för skådare, boende och rariteten själv. Det sista är kanske inte alldeles verifierat, men borde kunna styrkas beträffande några av de långstannare vi haft. Nåväl, om man ser Club300 som en miljöorganisation har man fel. Det är en förening som samlar människor som tycker om att titta på ovanliga fåglar. Att dra på en fågel i en bil är måhända moraliskt förkastligt men om en myndighetsperson inte kan se skillnaden är det lika illa som många i det här forumet sällan orkar längre än att kritisera journalister som kollektiv.
För övrigt genererar raritetsintresset i Sverige att fåglar som Gurneys Pitta fortfarande hoppar omkring i regnskogarna i Burma. Varje år satsar CLub300 en halv miljon kronor på fågelskydd i olika delar av världen, och det handlar inte om att skydda fåglar som kan dyka upp som rariteter här i Sverige.
Trots allt känner jag en viss kluvenhet här. Jag skulle önska att fler C3-medlemmar gav mer till fågelskyddsarbete, det behövs. Många C3-meldemmar har unika kunskaper till följd av ett stort antal timmar i fält.

2006-03-16 07:55:35



Svara på
detta inlägg