EXKURSIONER & RESOR 
Här hittar du rapporter från GOFs exkursioner och resor.
Senaste reserapporterna
Vinterrundan 6/1 2019
2019-01-10
Vinga 18/11 2018
2018-12-11
Hallandskusten 10/11 2018
2018-11-12
Öland 18–21/10 2018
2018-11-12
Skåne/Falsterbo 24–26/8 2018
2018-08-30
» Rapportarkiv
     2016-10-20 
Foto: Pelle Melander
Skåne 9–11/9 2016

Klockan tre på fredagseftermiddagen hade alla exkursionsdeltagare äntrat bussen - alla? Nej, det saknades en, nämligen undertecknad, som inte anslöt förrän i södra Halland. Men efter ett kort stopp i Mellbystrand var gruppen komplett och resan kunde fortsätta mot nya öden och äventyr. I vårt fall bestod detta av att åka till vårt hem för helgen, Falsterbo kursgård, som visade sig vara ett ovanligt lyxigt boende, där såväl frukost som lakan, handdukar, städning och ett toa- och duschrum till varje rum ingick. Mycket angenämt!

Lördagsmorgonen började som brukligt med ett besök längst nere vid Nabben. Myggorna, som ofta brukar plåga oss där, var osedvanligt få, kanske beroende på att resan detta år var några veckor senare än vanligt. Vattenståndet var ovanligt högt så det var inte så mycket strand men det fanns ändå en hel del att se, till exempel de flesta simandsarter som snatterand, skedand, stjärtand, bläsand, kricka och gräsand. Saknades gjorde bara årta, som redan hade flyttat söderut. Några vadare fanns också att se, exempelvis strandskata, skärfläcka, större strandpipare, myrspov och storspov, samt mängder med kärrsnäppor. I kanalen mellan fyren och Nabben fanns smådopping, sothöna och vattenrall att beskåda, den sistnämnda i alla fall för de kvickögda.

Det var inget större sträck av vråkar, men däremot hade tydligen större delen av Sveriges population av sparvhök valt att sträcka ut just denna helg. I alla fall kändes det så … En annan art som i talrika mängder sträckte över oss var trädpiplärka och de hade sällskap i luften av gulärlor, sädesärlor, en och annan forsärla samt kentska tärnor. En kvardröjande lövsångare rastade i vassen precis nedanför oss. När vi tyckte att vi sett oss mätta på vad som för dagen bjöds på Nabben drog vi oss tillbaka till den så kallade Kolabacken. (Kolabacken är troligen Nordens äldsta fyrplats, där det förr fanns en vårdkase och senare en koleldad vippfyr, innan Falsterbo fyr byggdes.) Fortfarande fanns inte speciellt många vråkar, men sparvhökar i mängd.

Skanörs Ljung är en erkänt bra plats att se sträckande rovfågel, så dit drog vi oss sedan, efter att ha frukosterat på Kursgården. Föga förvånande såg vi även här åtskilliga sparvhökar, men nu hade även flera andra rovfågelsarter vaknat. Vad sägs om bivråk, ormvråk, röd glada, brun kärrhök, fiskgjuse, havsörn, tornfalk och lärkfalk samt till mångas förtjusning en ung stäpphök. Inte illa, va? Efter att ha fikat och slagits med envisa getingar drog vi vidare till Börringe våtmark, eller Grönalund, som området också kallas. Kul namn, och mycket riktigt så låg här en gång under första hälften av 1900-talet ett tivoli. Det lustiga namnet hjälpte dock inte, här fanns inget nytt att tillföra vår artlista, men det är en mycket fin våtmark, väl värd ett besök.

Skogsbrynet vid Bisbjär kan ibland bjuda på finfina rovfågelsobsar, och denna dag kunde vi där se röda glador och, faktiskt, enbart några få sparvhökar. Vi kunde också glädjas åt ett antal korpar, tranor och en buskskvätta. På vägen passerade vi sedan det som kallas Punkt 106 (som är en punkt på kartan som är 106 meter över havet :-) och som brukar vara ett bra ställe för rovfågel, men denna gång gjorde vi oss inte mödan att klättra upp till toppen. Nu började det bli eftermiddag, men vi ville ha ytterligare några stopp, så vi stannade till vid en parkeringsficka strax väster om Punkt 106, där det mest pulshöjande, i alla fall för oss med getingfobi, var ett bålgetingbo i ett ihåligt träd. Det fanns också blåhallon vid vägkanten, så gotlänningen bland oss fick lite hemlandskänsla. (Blåhallon är det som på Gotland kallas salmbär.)

Som näst sista stopp för dagen åkte vi till Näsbyholmssjön, där intet nytt kunde ses, samt beskådade området kring Näsbyholm säteri där det drällde av fasaner (uppfödda och utsläppta från säteriet). Planen var sedan att åka till allén i närheten, där vi ibland ser kungsörn. Reseledningen, Leif och Berndt, såg något som på håll bedömdes vara kungsörn, men de flesta såg ingenting alls.

Nu var vi lite mätta på fågelupplevelser, men hungriga på mat, så därför åkte vi tillbaka till vår förläggning för uppfräschning och omklädning och därefter gemensam marsch till puben William Shakespeare, där vi intog en smaskig middag. Sedan var det natti-natti, för vi skulle så klart upp i ottan, eller snarare före ottan, nästa dag.

Nästa morgon, medan det fortfarande var kolmörkt :-), parkerade vi vår buss vid Kolabacken och vandrade ner mot Falsterbo fyr. Det blåste en del, så vi valde att stå lite i lä av fyren i stället för nere vid Nabben. Inte mycket nytt, men vi kunde i alla fall föra småspov, stenfalk, ljungpipare och kustpipare till vår artlista. Och så klart: Drösvis med sparvhökar! Småspoven och stenfalken höll till på en av golfbanans greener, kanske inte det första ställe man letar efter dessa arter. Men GOF:s exkursionsdeltagare har falkögon (!) …

Tidigare år har vi sett en hel del fina vadare på Nabbens östra strand, så därför packade vi ihop oss och vandrade dit. Här fick vi se en liten flock sandlöpare, ett antal kustsnäppor och fler myrspovar.

Efter ännu en härlig nästan-hotellfrukost och ihoppackning blev Gröna jaktstugan vid Foteviken vårt nästa mål. Där kunde vi hänga in småsnäppa, en brushane, en gluttsnäppa, några enkelbeckasiner och skogssnäppor samt till vår förvåning också en mindre strandpipare, bland den större modellen.

Nu var det dags att börja dra oss norrut mot hemmet, men på vägen stannade vi till vid Salviken, där vi vid tidigare resor haft skräntärna, men denna gång kammade vi noll där. Det hade larmats om en ägretthäger vid Lödde ås mynning, alldeles i närheten, så då åkte vi dit. Jag tror inte att någon fick se ägretten, men i gengäld fick vi här kanonfina obsar av skräntärna och i vassarna hörde vi skäggmesars pingande – och några fick också se dem.

Det var nu hög tid att utan stopp dra mot Göteborg och nöjda kunde vi räkna samman en artlista på totalt 105 arter.

Stort tack till vår som alltid så kunnige guide Leif Jonasson och vår eminente busschaufför Berndt Lindberg! Vi återkommer gärna till Falsterbo kursgård, och gärna också så här lite senare på säsongen. Det verkar vara en bra tid för intressanta fågelarter, eller vad sägs om svartvingad glada (passerade Ljungen dagen efter vi åkt hem) samt större lira, rosenstare, aftonfalk och svart stork (i eller omkring Falsterbo dagarna därefter). Skulle väl smaka fågel? (Om skämtet tillåts …)
Text: Gunilla Jarfelt med hjälp av Ingvor Svensson
     SKICKA IN RAPPORTER 
Har du varit med på en exkursion eller resa och vill skriva en rapport. Kontakta Rolf Skoog,